Då var man tillbaka
Dem sista dagarna har jag tagit ledigt från bloggen medvetet.
Samtidigt som jag mått riktigt skitdåligt har jag faktiskt varit ganska glad. Det är väldigt svårt att förklara, men det känns som att jag inte klarat av mina egna tankar och känslor, därför har jag bara stängt av allt och varit glad istället just för att allt är så mycket lättare och bättre då. Det har varit skönt att bara ha tid för mig själv och kunna göra vad jag vill, vara glad och låtsas att jag mår bra.
Det har varit skönt att ta allt i min egen takt, inte behöva bry mig och bara göra sånt som jag verkligen vill.
Tyvärr har jag gått ner i vikt igen, ligger på 42 nu, så 1,5 kg ner. Men det tar sig, man ser inte längre alla ben, mina bröst är inte obefintliga längre och jag känner fortfarande att jag har så mycket mer energi än på länge.
Imorgon är det dessutom flytt, så det känns kanon! Var i lägenheten idag, och ja, den var ju betydligt indre än jag kunde komma ihåg ;) Men det kommer bli bra, inom en månad blir den helt nyrenoverad dessutom så allt känns kanon!
Resten av denna veckan är jag ledig, bara jobb idag sen var det helg igen. Eller ja, onsdag blir det lite extrajobb vilket är såå kul! Att sy och designa är min stora passion, och att få betalt för det man gör är helt galet.
Nej det känns som att allt är på rätt väg, trots att det har varit lite dippar dem sista dagarna så hanterar jag allt på bättre sätt hela tiden. Det kommer bli skitbra, det vet jag! :)
Hoppas ni har en underbar dag!
Prosit
Har jag inte blivit helt frisk ännu eller håller jag på att bli sjuk igen?
Går och nyser som bara den och näsan gör ont, sådär som om den vore helt tom.
Peppar peppar, jag ska bli helt frisk nu, så enkelt är det!
Dessutom så när jag går hem från jobb idag så håller jag helg!
Känns så lyxigt att ha så många dagar ledigt, trots att dem kommer gå åt till att packa och handla massa nya saker till lägenheten! Men det är det roliga som återstår nu i alla fall.
Imorgon ska jag även fixa mina naglar, då jag av någon konstig anledning börjat bita igen :(
Kanske kan vara all stress och oro kanske, skyller på det så slipper jag det dåliga samvetet.
Tänkte även nämna lite snabbt att dem senaste dagarna har jag varit ganska dålig med mina shakes, vilket genast har resulterat i att jag tappat 1,5 kg, alltså kan man bara dra slutsatsen att dem gör en enorm skillnad. Skönt att se att jag inte är inne på helt fel spår och att jag hittat något som verkligen fungerar! Så nu är det bara nya tag och öka det dagliga intaget lite extra framöver, så kommer detta gå kanon!
Hur har ni lyckats gå upp i vikt eller hålla er idealvikt?
Lanugo
Något som jag märkt av ganska mycket sista månaderna är att jag blivit ganska hårig.
Jag vet att det inte låter jättefräscht, men det är tydligen såhär det funkar.
När kroppen inte kan bibehålla kroppsvärmen med hjälp av underhudsfettet så uppkommer tunna hårstrå över stora delar på kroppen för att hjälpa till att hålla värmen, dessa kallas Lanugo hår.
Dessutom har jag märkt att resten av håret växer mycket fortare än det någonsin gjort. Om det beror på ätstörningar eller ej har jag ingen aning om, det är bara något jag reagerat på sista tiden. Kan raka mig varje dag och ändå är där ganska ordentlig stubb dagen efter, helt sjukt!
Många av er som läser tycker säkert detta är jätteäckligt. Men det är alla saker som folk inte vågar prata om som jag vill ta upp här i bloggen. Anledningen till detta är att det är så många som lider av liknande saker, men kanske inte vågar prata om det, då kanske det kan vara givande att få igång en diskussion om det, eller?
Detta med kroppsbehåringen är bara en av många saker som förändras vid ätstörningar. Det finns så många negativa saker som sker med kroppen, och 10-20% som är drabbade av Anorexia eller Bulimia avlider av sjukdomen direkt eller indirekt.
När vi är medvetna om detta problemet måste vi väl lära oss? Vi måste verkligen förändra detta, det är inga siffror som någon borde acceptera!
Gokväll!
Tänkte att jag skulle göra om bloggen lite och har suttit och kollat runt en massa ikväll. Dock så hittade jag inget jag fastnade för direkt, och tänkte därför plugga lite. Har ju nästa inlämning på torsdag och den ska jag ha skitbra betyg på! Nu är det Matte B jag läser och på förra inlämningen fick jag VG, vilket var det högsta betyget man kunde få. Känns skitbra :)
Så nu är det bara att fortsätta.
Om jag har tid ikväll så ska jag skriva ett inlägg om den här hemska kroppsbehåringen man får om man går ner väldigt mycket i vikt, hinner jag inte ikväll kommer det imorgon, detta kan vara väldigt läsvärt tycker jag! ;P
Ha en trevlig kväll kära ni! <3
Yaay !
Kodmallen är fixad, äntligen.
Kanske inte är så dålig på sånt här som jag tror, eller?
Ikväll ska jag sätta mig och fixa en ny design på hela bloggen, så vi får väl se hur mycket som går åt skogen då ;)
Och som ni vet är det inte många dagar kvar till nästa inlägg kommer om en Organisation för sexuellt utsatta!
Denna veckan handlar inlägget om en organisation som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och som jag tycker är otroligt bra, dem har många bra sätt man kan hjälpa dem på dessutom!
Har NI några bra idéer på hur Ni skulle kunna hjälpa sexuellt utsatta?
Vad som helst, tanken kommer man långt på ibland!
Denna veckan handlar inlägget om en organisation som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och som jag tycker är otroligt bra, dem har många bra sätt man kan hjälpa dem på dessutom!
Har NI några bra idéer på hur Ni skulle kunna hjälpa sexuellt utsatta?
Vad som helst, tanken kommer man långt på ibland!
Något väckte mina sinnen!
Ja, helt galet och otroligt.
Något hände idag som väckte mig till liv.
En påminnelse om vem jag är och vad jag älskar att göra,
som jag nästan hunnit glömma bort.
Något som är en så stor del av min personlighet.
Detta har drivit mitt liv till en stor del dem senaste 7 åren.
En av dem största drömmarna i hela mitt liv.
Nu vaknade jag till liv!
Jag känner igen mig själv.
Energin är här, som om den aldrig försvunnit.
Kodmall
Ja, som ni säkert redan sett ser min blogg inte klok ut. Igår skulle jag fixa kodmallen lite, men råkade ta bort lite så den blev totalkvaddad istället. Ska försöka lösa detta under dagen så ni inte behöver stå ut med detta så länge!
Hoppas det går bra ändå ;) Ha en härlig dag allihopa!
Medmänniskor?
Idag har varit en riktigt skitdag. Känner mig bara ledsen och förstörd. Vet inte riktigt vad det är som gnager egentligen, men jag har tänkt ovanligt mycket på hur hela våldtäkten gick till, steg för steg. Det är inte alls i dessa banorna jag brukar tänka. Känner mig bara sorgsen och faktiskt lite arg över hur det gick till. Arg över hur man kan göra något som detta, mot någon som är så liten.
Distansen jag fått till det hela gör att det inte känns som att det är jag som blivit utsatt för detta. Det är bara hela grejen jag blir så sur för. Hur fan kan man göra något sånt? Hur sjuk kan en människa bli?
Något jag tänker på varje dag är alla dem utsatta som inte klarat sig igenom det, som har tagit livet av sig för allt blivit för mycket, som är narkomaner för att dem inte kan möta det verkliga livet, som mår så otroligt dåligt psykiskt och inte klarar av att leva ett "normalt" liv.
Det är så många som säger att dem tycker synd om mig, men helt allvarligt talat, tyck synd om dem som inte klarar sig själva, säg det till dem som behöver höra det! Det finns så många som hade blivit så glada för att någon bryr sig, så lägg den energin på dem istället!
Absolut att jag också har mina skitdagar och mår riktigt dåligt, men jag har klarat mig ur det. Fick precis en känsla om att jag ljög där, har jag verkligen klarat mig ur det eller skriver jag detta för att det ska låta bra?
Skit samma, ja, jag lever, jag mår relativt bra, jag dricker inte, knarkar inte och inget annat för den delen heller, jag har klarat mig ur detta. Väldigt smärtfritt jämfört med många andra dessutom. Så snälla lägg lite energi på människorna runt om er som behöver det, det kan göra en enorm skillnad för dem.
Början på slutet eller slutet av början?
En vecka och två dagar kvar till flytt.
Paniken växer något otroligt, jag vill verkligen inte.
Blir så ledsen av tanken.
Flytten i sig ser jag fram emot.
Seperationen känns värre.
Om det nu är så det blir.
Vem vet?
Måste bara skriva av mig lite om det.
Klarar inte av att hålla allt inom mig.
Detta äter upp mig.
Svar på frågor!
Anonym om BMI:
jag är underviktig och måste gå upp 10 kg mitt bmi är 14.9 ! men har du nåt tips på hur man går upp, ska jag träna, äta osv ?
Svar:
Till att börja med vet jag inte vad problemet är, om du inte KAN äta eller om du inte VILL. Om du har symptom för Anorexia tycker jag att du ska börja med att söka dig till en läkare som vet hur man ska hantera just din situation.
Om du är väl medveten om ditt problem och verkligen vill göra något åt det kan det gå att fixa själv, utan tvekan!
Börja försök få i dig mat fem gånger om dagen, tre riktiga mål och två mellanmål. Det behöver inte vara några jättestora mål, men försök få i dig varierad kost. Börja inte med någon hård träning, promenader kan räcka jättebra i början, då sätter du igång kroppen och hungerkänslorna.
Som jag skrivit tidigare rekommenderar jag även Naturdiet´s shakes och smoothies, dem innehåller 200 kcal och kan i längden göra stor skillnad.
Men kom ihåg, har du tendenser till Anorexia är det läkare som gäller för det första! Råden jag ger är bara sånt som funkat för mig som jag själv har satt ihop. Inget som säger att detta tvunget fungerar på någon annan, det gäller att hitta sina egna metoder!
Lycka till! :)
Anonym om Vad vill NI veta?:
vart var ni när han våldtog dig?Svar:
sa du till dina föreldrar direkt?
visste du att det var fel det han gjorde när du var fyra år?
kram
Det var i grannens uterum, då huset var till salu och ägarna hade redan flyttat ut. Jag berättade inget alls för mina föräldrar förrän ca 2-3 år efter händelsen. Dock vågade jag inte berätta allt och sa något i stil med att han hade tafsat på mig och han hade försökt "göra barn med mig", som jag då förklarade det. Han sa att han skulle döda mig om jag berättade för någon, därför vågade jag aldrig berätta hela sanningen.
Han sa även "Alla gör detta, till och med dina egna föräldrar" vilket gjorde det svårt att förstå hur fel det var. Det jag tänkte antagligen mest på var att om alla gör detta, varför kommer du döda mig om jag berätta för någon då? Visst förstod jag att något var väldigt fel redan från början, men det är svårt i den åldern, jag var väldigt kluven om allt och vad som egentligen var rätt och fel.
Anonym om Vad vill NI veta?:
kan du berätta allt om den dagen du blev våldtagen och när du blev våldtagen, som du kommer ihåg?
hur gammal va killen som våldtog dig?
har du kontakt med hans mamma?
kom han i fängelse?
kram
Svar:
Hela denna dagen kan du läsa om i kategorin Min berättelse - Den dagen. Det är bäst att läsa där direkt, då det är väldigt svårt att kortfatta en sådan händelse, där står precis allt!
Tragiskt nog var killen bara 10 år gammal.
Det har hänt en gång att jag träffat hans mamma efter jag slutade där som dagbarn, då skulle jag handla lite och hon jobbade på det stället jag var på. Det märktes att hon kände igen mig, men jag tror inte att hon kunde placera mig riktigt. Hon vet inget om händelsen skulle jag tro, då det inte blev någon rättegång eller utredning på Polisanmälan alls.
Nej, han hamnade inte i fängelse då PA inte ledde vidare eftersom han inte var straffmyndig när brottet utfördes.
Ett liv utan sömn?
Klockan är nu 04.45 och inte en enda blund har jag fått inatt heller.
Tror faktiskt att jag är vaken fler nätter igenom än jag faktiskt sover.
Tröttsamt minst sagt, kanske dags att ta tag i det?
Hade varit underbart att bara kunna sova någon gång i alla fall!
BMI
Detta var i augusti, då vägde jag 38 kg, alltså 7 kg under normalvikten.
Under hela hösten vägde jag 41 kg, 4 kg under normalvikten.
Dock kändes denna vikten som ett större problem än vad 38 kg gjorde.
Nu väger jag 43 kg, 2 kg under målvikten.
Nu börjar det kännas ordentligt att jag närmar mig. Nu känner jag mig lite mer som en människa igen. Benen sticker inte ut som dem gjorde innan, jag har mer energi och jag har ork att göra saker.
Att gå upp i vikt är det bästa jag någonsin gjort. Något jag starkt rekommenderar!
Övervikt vs. Undervikt
Detta är ett ämne jag är väldigt intresserad av och senaste tiden har jag dessutom blivit ganska insatt i det, inte bara min egen erfarenhet av undervikt, jag har även för första gången kunnat ta till mig övervikten och dess problem utan några fördomar. Att lyssna på människor som lider av övervikt, att få höra sanningen om kampen mot vikten, trots att man tränar och äter nyttigt, men trots detta slutar aldrig vikten att öka.
En sak man måste komma ihåg är att båda sorterna av ätstörningar är i grunden så otroligt lika, av dem får man liknande problem, båda är lika skadliga för kroppen och båda är till och med dödliga!
Visst är det ganska skrämmande att tänka på det? Men sanningen måste fram, även om vi egentligen vet om det så är vi så snabba med att sopa undan sanningen bara för att den är för hemsk, för verklig.
Men ibland känns det som att världen glömmer bort att det kan vara en negativ sak att inte kunna gå upp i vikt. Det man oftast får höra från människor är hur glad man borde vara att man kan äta vad man vill utan att gå upp i vikt.
Om jag hade sagt "Gud vilken tur du har att du kan gå upp i vikt" till en överviktig människa, hur hade reaktionen varit då?
Och JA, det är precis samma sak.
Överallt kan man läsa hur man snabbast och lättast går ner i vikt, men var hittar man hur man ökar i vikt? Utan att få höra från folk "Ja, men det är bara att äta". Nej, så enkelt är det inte.
För det första så kanske hungern/aptiten inte är den bästa, för det andra kanske man äter men ökar ändå inte i vikt.
Något finns det ju såklart som funkar, men var kan man hitta det?
Givetvis kan jag inte annat än säga att varken övervikt eller undervikt är annat ett problem, inget är bättre att lida av än det andra, men det finns så många olika vägar att minska i vikt, men så få att nå en viktökning.
Och detta måste vi ändra på. Så många människor lider väldigt mycket av detta och det är ett relativt stort problem, så något måste hända, världen måste se detta som ett problem.
Det finns en sak jag mer än gärna delar med mig av, min första sak som jag började med. Naturdiet har smoothie-shakes som är otroligt goda, inte alls som dem äckliga pulverpåsarna att blanda med vatten. Dessa är hur bra som helst i smaken och dessutom finns där flera smaker att byta mellan. En shake innehåller 200 kcal vilket inte är någon enorm mängd egentligen, men jag dricker två om dagen utöver mitt vanliga dagliga intag. Alltså får jag i mig 400 kcal extra varje dag. Dem senaste två veckorna har jag gått upp nästan 3 kg, så skillnad gör det absolut. Se bara till att inte glömma den vanliga maten också, går du över till bara shakes så kommer det inte bli någon viktuppgång och magen kommer bara må riktigt dåligt!
Lycka till!! :)
En plågad själ
Ibland har jag inte velat något annat än dö, att kunna leva vidare har känts som en omöjlighet. Samtidigt så har jag varit för feg för att göra något åt det. Väldigt många gånger har jag mått så dåligt för att jag varit så feg.
Att inte våga släcka livets låga när man inte ens lever ett värdigt liv, vad fan är det för något? Hur svag är du egentligen, duger du inte ens till detta? Sådär brukade tankebanorna gå då.
Fortfarande kan jag ifrågasätta varför jag lever, vad är meningen med mitt liv? Vad är det jag finns här för att utföra, förmedla eller vad det nu än kan vara..?
Varför blev just jag satt till världen?
Varför ska jag behöva genomlida livet, kämpa varje sekund? När alla andra är lyckliga och älskar sitt liv.
Livet är väl inte till för att plågas igenom, eller?
Hur mycket eller länge jag än sökt efter svaren så kan jag inte hitta några alls. Fortfarande är jag en lika vilsen själ gällande livet. Jag vet vem jag är, var jag står och egentligen vet jag faktiskt vad jag vill också, men vägen dit känns som en omöjlighet. Kanske är det så enkelt att man behöver byta verktygen man använder sig av.
Men vad vet jag egentligen?
Det jag har gjort änsålänge har ju uppenbarligen inte fungerat.
Vad vill NI veta?
Nu skulle jag mer än gärna vilja veta vad NI vill veta om mig, eller något, vad som helst!? Det finns ingen fråga som är för "hemsk" för att ställa eller något alls.. Ut med språket nu!! :)
Kommentera här, skicka mail eller hitta mig på Facebook och skriv där!
Fb - Nicoles Berättelse
Mail - [email protected]
Tänkte berätta för er att jag älskar att laga mat, så otroligt mycket! Allt från väldigt smått till megastora middagar. Ganska ointressant information, men ska göra hemmagjord tomatsås ikväll så jag måste ju avslöja hur den blev sen, och så får ni kanske till och med bildbevis. Egentligen är det inte roligare än att det ska bli Spagetti och köttfärssås ikväll, men fan va gott och lyxigt det kan vara om man gör det riktigt ordentligt.
Får se hur det blir av det ikväll ;)
Glöm inte att du kan tjäna pengar på din blogg! :D
+5kg!
Varje vecka kan du nu hitta ett inlägg om saker du själv kan göra för att stödja arbetet mot våldtäkter och för dem redan utsatta! Alla dessa inlägg hittar du i kategorin DU kan göra skillnad!
Det behöver inte handla om miljoner, ingen kan göra allt, men alla kan göra något! :)
Om jag ska vara helt ärlig så avbokade jag min tid på anorexiapunkten, men det är absolut inget jag ångrar. Om det hade gått en enda vecka utan att jag ökat i vikt så hade jag inte fått gå kvar, och just nu är faktiskt tryggheten en väldigt stor del av vad jag behöver. Så istället för det bestämde jag mig för att boka tid hos en psykolog, av många anledningar känns detta rätt. Jag har aldrig varit och pratat med någon om allt som hänt mig, aldrig fått bearbeta min historia genom att prata med någon utbildad, så det får bli steg ett!
Mitt mål med vikten är givetvis att gå upp i vikt (såklart?), men till en början att INTE gå ner i vikt. Ingen press på hur mycket jag ska öka, men har jag väl ökat ett kg så gör jag allt för att inte tappa det.
Ganska magiskt, men bara dem senaste två veckorna har jag ökat från 41 kg till strax över 43 kg. Känns helt galet och jag blir inget annat än lycklig av att kolla på vågen. Detta innebär att jag gått upp 5 hela kg sen i somras, så något gör jag väl rätt eller? ;)
Så underbart att faktiskt känna sig lite normal igen, och förändringen i kroppen är såå positiv, brösten har börjat växa ut igen, vilket aldrig är fel. Det går inte två veckor utan att jag gör "tvåan", ja, det är så mycket värre än man kan tro och kroppen kan inte fungera som den ska så länge det är så med den saken helt enkelt! Energin är långt ifrån tillbaka, men nu orkar jag i alla fall vika klart tvätten, innan kom jag inte ens halvvägs.
Ja, det är så många saker som det har blivit stor ändring på, och ändå är detta bara början. Ser verkligen fram emot att se hur det blir i framtiden, kommer vara så underbart!
Ha en supermysig kväll kära ni <3
Stoppavåldtäkterna.nu
Stöd Kampanjen
Hjälp till!
stoppavåldtäkterna.nu drivs fullständigt ideellt och på privat basis, vi är inte en del av en statlig organisation och vi har inte heller stora ekonomiska aktörer i ryggen som hjälper oss med ekonomin. Det som bygger våra möjligheter att göra en skillnad och förhindra våldtäkter, informera om situationen samt hjälpa de utsatta är vanliga svenskars donationer till kampanjen.
Så hur kan du hjälpa till då?
Främst genom att donera pengar till kampanjen, pengar som går oavkortat till att motverka våldtäkter.
Köp vårt informationmaterial och sprida detta vidare till så många som möjligt.
Länka till kampanjen via din blogg, via Facebook (vi har en grupp, stoppavåldtäkterna.nu), Myspace, Forum på internet och alla möjliga och omöjliga metoder!
Skriv inlägg, insändare, kommentarer etc i massmedierna och på nätet.
Låt ditt företag donera resurser, reklamutrymme, tryckmaterial etc till kampanjen. Det finns många saker som kan vara av vikt för vårt arbete som ni kan bidraga med.
Ingen metod är fel så länge som den är laglig och hjälper till att sprida information om kampanjen till så många som möjligt. Vi har kanske inte massmedierna i ryggen. Vi har kanske inte staten i ryggen. Vad vi däremot har och som de saknar är vanligt hederligt folkligt engagemang!
Vi behöver din hjälp för att skapa den största och effektivaste kampanj mot våldtäkter som det här landet någonsin skådat!
Hjälp oss med ditt bidrag, varje krona räknas och inget bidrag är för litet för att hjälpa till att förhindra våldtäkterna!
Vi har här en möjlighet att göra gott i samhället. Att göra en verklig skillnad.
Se till att hjälpa oss att göra den skillnaden mellan godhjärtat engagemang och ynklig apati.
Ekonomiska bidrag sätts in på Bankgiro: 418-7217
Hela texten kommer från stoppavåldtäkterna.nu!
Självförtroende
Egentligen skulle jag skrivit ett inlägg om en Organisation för sexuellt utsatta idag, och hur Ni kan hjälpa dem att utföra sitt underbara arbete. Men jag har legat sjuk hela dagen och har inte rört en fena på hela dagen. Detta får alltså vänta till imorgon, då jag inte hunnit skriva ihop riktigt allt idag.
Har sån huvudvärk nu också, så det blir ett litet kort inlägg om självförtroende istället.
Ofta är det svårt att sätta fingret på varför jag mått så dåligt hela mitt liv egentligen, då jag blev utsatt för min våldtäkt så tidigt som jag blev, det går ju inte att säga hur det var före eller efter. Men jag tror att det är det som ligger till grund för att jag aldrig känner mig tillräcklig, det som gör att jag alltid känner mig så ful, äcklig och annorlunda på ett negativt sätt. I hela mitt liv har jag kämpat för att bli accepterad, och det blir ju alltid så fel när man gör det av den anledningen, det blir aldrig äkta och jag som person blir så tillgjord.
Man låter folk köra med en i hopp om att man ska passa in och man är helt enkelt inte sig själv. Varken gällande personlighet, utseende, smink, kläder eller vad det nu än kan vara.
Dessutom, hur man än ser ut är man aldrig nöjd själv, vad man än har för kläder på sig är det alltid något som är fel. Det finns alltid något man kan hacka ner på sig själv för. Man tillåter aldrig sig själv att bara må bra.
Det här dåliga självförtroende kan verkligen äta upp en och det förstör hela livet. en sak jag kommit fram till är att allt kan inte vara perfekt, ja jag kanske har en finne, men jag är JAG, och vad är mer värdefullt än en människas liv? Jag är vacker för den JAG är! Det behövs inte mer än så. Så länge jag har sunda värderingar, är positiv, glad och ärlig, sen kommer det mesta av sig själv.
I denna världen finns så många vackra människor som är bittra och sura, hur roliga och fina är dem att titta på? Men en "helt vanlig" människa som ler, skrattar och har utstrålning, hur underbart är inte det?
Utseendet är inte allt.
Jag är inte på långa vägar någon värre snygging, men när jag är glad kan vem som helst säga vad som helst, det spelar ingen roll. Jag vet att jag är vacker för att jag är just jag. Det finns ingen som är som mig i hela denna världen. Vi alla är helt unika och det är inget vi kommer ifrån, men vi måste lära oss att ta till vara på det. Ta vara på människor, vilka dem än är och hur dem än ser ut, se dem för vem dem verkligen är istället.
Det hör med självförtroende är inte så svårt egentligen, om man bara drar det rakt av, givetvis är jag medveten om hur svårt det kan vara i verkligheten, men ta inte saker och ting så hårt. Vad spelar det för roll om du inte har en perfekt näsa? Du har antagligen hur många som helst andra saker att komma med, eller?
Ta vara på dem positiva delarna, förstärk dem ännu mer, ta vara på dem och glöm för guds skull inte bort dem. Om det finns något rimligt du kan göra åt nackdelarna ska du absolut göra det, men låt dem inte ta över ditt liv.
Du är helt underbar precis som du är ! <3
Något är fel
Min kropp gör ont på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare, det spänner, stramar och värker. Känner inte igen något av det alls. Brukar aldrig ha huvudvärk men nu står jag knappt ut så mycket det bultar, magen gör ont på samma ställe som när jag har magkatarr men det är inte alls samma känsla, det gör mer ont och det spänner över revbenen som om det sitter ett rep runt och håller på att bryta varje revben som finns.
Ingenting är som det brukar, och att jag varit så duktig med maten är bara borta, hela dagen idag har gått utan att jag fått i mig något alls. Men, till skillnad från innan känner jag faktiskt lite sug på mat. Har i flera år haft väldigt svårt att känna hunger, även om jag varit normalviktig och mått bra, det kopplar bara inte riktigt. Suget på mat har funnits först nu dem senaste dagarna och det är jag sjukt glad för. Så äta kommer jag definitivt göra idag, vilket alltid är positivt :)
Men något är fel på kroppen, det vet jag om. Svårt att avgöra om allt beror på bakterien jag blivit smittad med eller vad det är, då jag inte är alls insatt i hur kroppen beter sig av just den bakterien. Men om det inte gått över inom några dagar får jag väl gå till doktorn igen, för detta är absolut inget jag står ut med.
RIP Mig själv (?)
Inatt var en vaken natt, utan en enda blund ens.
Kollade på tv timme ut och timme in, utan att känna någon trötthet alls.
När klockan började närma sig 10 på morgonen slog det till som om någon slog mig med en sten i huvudet.
Tvärdäckad!
Vaknar 13.23 och får panik, ska vara på jobb kl 14.00, ringer chefen och berättar läget, men jag lyckades vara här 14.02 så katastrof blev det inte :)
Bara drygt att allt ska vara så ut och in. Förstår mig inte på något alls, min kropp funkar inte så som den en gång gjorde. Allt är bara fel.
Saknar min energi, positivitet och glädje. Jag saknar mig själv.
Var gick det fel?
.
Glöm inte att du kan tjäna pengar på din blogg, även om du inte har flera hundra läsare varje dag ;)
Vilken vändning
Har tänkt på detta med maten nu. Det har egentligen varit väldigt liknande med detta som med våldtäkten, det var så svårt att hantera innan jag började prata öppet om det, men när man väl tar tag i det och accepterar det går det väldigt snabbt.
Har egentligen haft problem med maten och vikten i över ett år, men jag har bara försökt förklara det med att jag gått ner i vikt på grund av all muskelmassa jag förlorat sen jag började träna, vilket jag innerst inne har vetat att det var en ren lögn.
Men nu direkt när jag vågar göra något åt det, känner mig redo och verkligen vill, då går det mer eller mindre av sig själv. Alla fina kommentarer jag får både här och på mailen hjälper så mycket, blir alltid lika glad när jag blir så peppad och får en spark i rumpan av er. Tusen tusen tack för att ni engagerar er så mycket, supergulligt av er <3
Nu ikväll har det blivit väldigt sent för att jag stod och lagade massor av mat här hemma. Var så sugen på allt att jag inte visste riktigt vad jag skulle göra, och ni kan tro att det var en grymt härlig känsla att känna så. Annars brukar jag laga det jag är minst äcklad av. Underbar skillnad helt enkelt!
Nu ska jag bara skriva lite till på min föreläsning sen är det dags att nanna.
Hoppas ni alla sover gott i dem underbara drömmarnas värld!
Magiska drömmar
Då var Latinkursen avslutad och Matematik B påbörjad. Känns skönt att gå ifrån Latinen, den var hemsk!! Det värsta är att nu står jag och tvekar lite på om jag ska ta resten av kurserna också, eller om jag bara ska nöja mig med att ha grunderna, återstår att se.
Känns skönt att läsa matte, skönt att ens få uppgifter man förstår sig på faktiskt :P
Men åter till livet.
Måste bara passa på att rekommendera Energysmaken till Sodastream, över all förväntan och till och med riktigt god! Blev bara så överraskad så jag tycker att alla borde veta om det :)
Ikväll blir det alltså plugg, men ska även skriva ihop en liten mall till min föreläsning (!!) så den blir klar. Måste skynda mig lite med detta, då det faktiskt sker i en någorlunda snar framtid. Ska även skriva ihop min berättelse då den ska hamna på en hemsida, vilken hemsida det handlar om får ni reda på då detta är klart :)
Helt galet detta är, hade som mål under 2012 att få föreläsa, att det skulle hända såhär snabbt kunde jag inte drömma om. Detta kommer bli ett bra år, det vet jag!
Har ni några drömmar som redan slagit in i år? :)
Imorgon
Skulle ju lägga upp ett inlägg i veckan om hur man kan hjälpa organisationer för sexuellt utnyttjade och första inlägget kommer imorgon :)
Håll utkik!
Nu ska jag fortsätta packa upp dildos, penispumpar och allt vad det nu är.
Ja, jag älskar mitt jobb!
RandySandy.se, vi gör allt för att pigga upp ert sexliv ;)
Bara för att jag kan :)
Idag trotsar jag allt.
Bara för att jag vet att jag kan.
Äter, jobbar och går upp i vikt.
Det enda som finns i min värld är att må bra.
Slut på alla bortförklaringar.
Det är nu eller aldrig!
I morse vägde jag 42,5 kg.
Det är jag fan värd!!! :D
Upp ner ut och in, svårt att bestämma mig! Svammel..
Usch va jag har vänt på dygnet. Har iofs varit så länge nu, men nu är det dags att få rätt på det.
Visserligen svårt när man är sjuk för man gör j inget annat än sover.
När jag flyttar ska det bli rätt, då ska varje dag börjas med en joggingrunda i den härliga skogen, då ska det ätas och alla dåliga rutiner ska bort.
Det är just detta jag älskar med att flytta, rutiner brukar vara så mycket lättare att bryta för hela omställningen är så stor och det är lika bra att ta allt amtidigt :)
Shit va jag vill flytta nu, att ha nästan allt nerpackat i lådor är inte jättespännande och när man vet att det ska hända så vill man ju bara ha det nunuNU! :P
2012 kommer bli awesome! Vill egentligen att allt ska gå mycket fortare, men hur fasen ska man hinna med då egentligen? Allt går i världens fart ändå i och för sig. Svårt att bestämma sig ikväll känner jag!
Sjukdom och djävulskap
Efter att ha haft en enorm huvudvärk i två veckor som inte velat släppa med någon typ av smärtstillande alls ringde jag idag Sjukvårdsupplysningen för råd. Dem sa att jag genast skulle åka till akuten, vilket jag gjorde.
Dem tog lite prover och gjorde den mest grundliga undersökningen jag varit med om, ställde mer frågor än dem någonsin gjort. Det märktes snabbt på läkaren att han fattade att något var fel och han gjorde allt han kunde för att lista ut det. Måste även få det sagt att det var en grymt duktig läkare och han är verkligen gjord för sitt jobb! Min sambo tackade honom så väldigt mycket för att han va så grym som han var, på alla sätt!
Men i alla fall, det var när vi kollade styrkan i kroppen som han reagerade på först, vänstersidan hade jag nästan ingen kraft i alls, även vänstersidan jag haft ont i huvudet. Högersidan var ganska normal. Inge reflexer reagerade i vänsterhanden, även den handen som har domnat av på kvällarna när jag ska sova. Och det har varit riktigt ordentligt, har inte kunnat röra fingrarna och inte haft någon känsel alls.
Efter alla frågor och undersökningen kunde han fortfarande inte säga med säkerhet vad detta var, med allt tydde endast på en sak och det är att jag blivit smittad med en bakterie som beter sig som ett virus, alltså att den går in i cellerna istället för att sätta sig runt dem.
Om han skulle göra ett test för detta skulle det ta en vecka innan han fått tillbaka provsvaren, men han sa att allt pekade på att det var detta, hade det dock inte gått över på 1-2 veckor så skulle jag komma tillbaka.
På mig har detta visat sig genom att jag varit väldigt snurrig i huvudet, känns ungefär som konstant blodtrycksfall, väldigt ont i huvudet, stel i nacke och axlar, domnande vänsterhand från handleden, konstant trötthet, yrsel, kräkningar/klökningar och sådär allmänt sjuk.
Ja, vad ska man säga? Bara för att jag inte vatt sjuk på två år får jag nu allt dubbelt upp istället? Dessutom kan jag räkna med att må skit i 1-2 veckor till. Då jag valt att inte äta antibiotika eftersom kroppen blir resistent mot dessa bakterier framöver sen, vilket är positivt! Hade ändå fått räkna med en vecka innan jag kände mig helt frisk med antibiotika. Fick egentligen dem två första tabletterna på AB-kuren på sjukhuset idag men efter det kräkte jag ganska mycket, så jag vågar inte fortsätta med dem vilket fall.
Snyggt planerat med spyan måste jag säga förresten. Skulle hem till svärfar och hämta lite gås efter sjukhuset i och med att vi missade gåsamiddagen hemma hos honom igår. Hann inte mer än innanför dörren när jag kände att jag skulle spy vilken sekund som helst, och jodå! Hann precis in på toaletten ;) Sen satt vi och pratade några minuet vid köksbordet och så var det dags igen, bara att hålla för munnen och springa in på toaletten.
Bilfärden hem gick bra och vi klarade oss utan kräk i bilen, sambo värmde gåsen och jag fick i mig lite mat, vilket var väldigt gott! Magen krampade nämligen fortfarande då det knappt fanns något i den att spy upp från första början :(
Nu ligger jag i soffan och här ska jag ligga resten av kvällen :)
Hoppas ni har haft en roligare dag och kväll än mig i alla fall! :D
Ha det så bra kära Ni! <3
+1kg!
Har inte blivit så mycket skrivande sen igår, har bara packat en massa nu inför flytten, som sker den första februari. Mycket mer att göra än man tänker på, som vanligt. Men nu hoppas jag att jag börjar få någorlunda koll och det känns som att det är klart snart!
Dessutom har jag hittat alla möbler jag behöver, vilket har vatt det största projektet! Till dem små ytorna får man ju knappt in något alls.
Imorse vägde jag 42 kg!! :D Så lättad jag blev! Skönt att det händer något, utan att känna någon som helst panik, jag var bara så stolt och glad!
Det var den sista reaktionen jag väntade mig, men det var den som var mest välkommen!
Nu ska jag försöka fortsätta feta vidare, ska faktiskt köpa mig lite godis ikväll. Var sjukt längesen jag åt det och det känns som att det kommer bli väldigt gott!
Det enda som behövdes var faktiskt att sluta fokusera så mycket på maten och dess innehåll. Nu menar jag inte att alla problem bara är lösta, men det känns som ett stort steg i rätt riktning :)
Hur ser er kväll ut idag, hemmamys eller ut och svira? :)
Dessutom har jag hittat alla möbler jag behöver, vilket har vatt det största projektet! Till dem små ytorna får man ju knappt in något alls.
Imorse vägde jag 42 kg!! :D Så lättad jag blev! Skönt att det händer något, utan att känna någon som helst panik, jag var bara så stolt och glad!
Det var den sista reaktionen jag väntade mig, men det var den som var mest välkommen!
Nu ska jag försöka fortsätta feta vidare, ska faktiskt köpa mig lite godis ikväll. Var sjukt längesen jag åt det och det känns som att det kommer bli väldigt gott!
Det enda som behövdes var faktiskt att sluta fokusera så mycket på maten och dess innehåll. Nu menar jag inte att alla problem bara är lösta, men det känns som ett stort steg i rätt riktning :)
Hur ser er kväll ut idag, hemmamys eller ut och svira? :)
Sponsra.com
Det finns en annons på Sponsra.com som jag har lagt in, den ligger bland Webbprojekt och heter Bloggare - Våldtagen som fyraåring!
Kan kanske vara en idé att lägga in en annons där om man söker sponsorer, det går att söka allt från litet till stort, bara ni som sätter gränserna. Det är kostnadsfritt och vem som helst kan lägga in annonser där. Lycka till!
17-18 kg viktnedgång
Igår när jag skulle äta middag kom sambo och satte fram maten, för att sen gå ut i köket igen för att hämta lite saker. När jag hade tid att titta på maten innan jag skulle äta hann jag tänka efter, hann se ordentligt vad det var jag skulle trycka in i munnen. Då tog det stopp!
Vanligtvis när jag ska äta så kopplar jag bort allt som har med det och göra och tänker på något helt annat, jag vill inte reagera på att jag äter, vill inte ens tänka tanken.
Igår när jag hann både se och tänka efter så bara brast det. Ville bara börja gråta. Det slutade med att jag knappt åt något alls, jag äcklades.
Dock vägde jag mig i morse och hade då gått upp ett halvt kg, så något rätt måste jag väl ändå göra?
Och nej, det är inget jag hittar på för att det ska låta bra, sambo har börjat följa med när jag väger mig bara för att veta att det verkligen är så som jag säger. Annars hade jag avrundat uppåt bara för att få det att låta bra. Givetvis vet jag att jag bara förlorar på att inte vara helt ärlig med detta, men ibland känns det bra att bara avrunda uppåt till närmsta kg, det låter lite bättre och om jag lyckas lura mig själv till och med, då känns det liksom lite bättre och mindre sjukt, om ni förstår vad jag menar?
Det känns sjukt till och med för mig, min vikt är fruktansvärd och det vet jag mycket väl. När jag bodde i Norge tränade jag två gånger om dagen och var väldigt vältränad, då vägde jag 56 kg, nu ett och ett halvt år senare väger jag 41,5 kg. I somras vägde jag 38/39, vilket betyder att jag gått ner 17-18 kg som mest.
Anorexiapunkten
Ja då var mötet inbokat på Anorexiapunkten.
Egentligen väger jag 7 kg under vad dem tar emot överhuvudtaget, men jag får en chans att bevisa att jag verkligen vill gå upp i vikt, därmed måste jag öka ganska ordentligt varje vecka.
Egentligen tyckte jag det lät väldigt konstigt med en gräns på 48 kg, eller har jag en så jävla fel bild av vikten? Tyckte det lät ganska mycket om det handlar om en mottagning för anorektiker. Men men, jag fick komma dit i alla fall..
Inför detta har jag så blandade känslor. Att det blir ett så enormt tvång att gå upp i vikt varje eviga vecka!
Jag vet att det är det jag egentligen vill sträva efter, men paniken ligger tätt på ändå.
Har försökt visualisera framför mig om när jag går upp på vågen och där står 44. Blir nästan gråtfärdig och jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Och ändå är det bara en tanke. När detta är verklighet då? Hur fan kommer reaktionen se ut då? Lika gärna som den kan vara negativ kan den iofs vara positiv också, men det är inte så lätt att komma ihåg detta just nu.
Denna lögnen man lever i gällande mat, vikt och allt det där är helt sjukt. Min första tanke var hur jag skulle kunna fuska mig till ett kg eller två så att dem "ser" att jag gått upp i vikt andra gången jag kommer dit. Men nej, jag kommer inte gå på den där lätta som kroppen försöker lura mig på. Jag SKA klara detta nu, jag ska bli frisk och jag ska tillåta mig själv att må bra!
Om jag nu dessutom ska lägga alla dem pengarna på det så ska jag göra precis allt dem säger att jag ska. INGET fusk och INGA bortförklaringar! Jag skojar inte, 80% av min lön kommer gå dit varje månad, och bara det känns hårt nog egentligen. Men det hade varit värt alla pengar i världen, för att bara må bra! Så det får det vara värt!
En jävla sak att unna sig egentligen va?
Tänk om man istället känt att alla dem pengarna kan gå åt att köpa riktigt god mat och bara gå upp på det sättet istället, så mycket enklare allt hade varit!
Vad har Ni för tips att dela med er av gällande viktuppgång?
Aptitökande tabletter, shakes, ändring av tankesätt eller vad som helst, allt är välkommet! :)
Min dröm, min verklighet!
Allt blir mer och mer verkligt, det blir bara större och större saker som händer.
Nu är det faktiskt min dröm som är min verklighet!
Hälften av alla mål jag hade för 2012 bli uppfyllda NU.
Sånt som jag trott varit så svårt hela tiden, men nu har det visat sig att det bara regnar möjligheter.
Det finns inga begränsningar.
Det är helt galet egentligen hur det kan gå. Att det kan bli så bra.
Uppe bland dem rosa molnen är där jag befinner mig.
Det mest fantastiska med allt är att det är så stort att få hjälpa andra människor som är utsatta för samma sak som jag är. Att jag kan framföra min talan och att människor lyssnar, dem är intresserade av det jag säger. Dem kan förhoppningsvis på något sätt dra nytta av det jag delar med mig av, vilket givetvis är meningen!
Ser fram emot allt vad detta året har att erbjuda, för det har börjat på det mest magiska sätt som bara är möjligt!
Välkomna till min dröm, min verklighet! ;)
Vägning
Idag är första dygnet på över 3 månader som jag inte har vägt mig.
Abstinens kan jag lova. Får lite panik emellanåt och jag vill bara springa till vågen, klä av mig mina kläder och bara få se vad där står. Detta är nog vad jag ägnat flest tankar åt idag, helt seriöst.
Så hemskt när man kommer på sig själv...
Behöver jag skämmas?
Hela tiden har jag varit så rädd att människor som känner mig ska få reda på att det är jag, för det hade varit så hemskt om alla visste. Men nu har jag nått den gränsen att dem som vet det, dem vet! Jag orkar inte längre tänka på em man kan öppna käften inför och inte. Dem som känner mig behöver inte varken känna eller tycka på något annat sätt än dem gjort förr, varken mer eller mindre. Det är mer än 18 år sedan detta hände, och jag har varit samma person hela tiden!
Nej, jag ska absolut inte skämmas och jag bryr mig inte heller om vad folk tycker.
Dock så tycker jag att om ni har något att säga så kan ni göra det till mig istället för alla andra!!
Nu lät det som att jag var väldigt arg, men det är jag absolut inte, vill bara inte att det gå tisslas och tasslas en massa, för det orkar jag faktiskt inte med!!
Ha en bra kväll kära läsare!
Adda mig som vän på Facebook, eller varför inte bara länka till bloggen?
Nicoles Berättelse, ses där!? :)
Sunda synsätt och ett erkännande!
Igår hade jag ett långt samtal med min kära kloka syster. När vi började prata om min vikt, vilket hon själv tog upp, så sa hon "Jag tror inte ett skit på att du inte vet hur du har gått ner så mycket i vikt, eller att det bara har "hänt". Du vet mycket väl hur det blev såhär." Då började jag förklara hur situationen såg ut, hur jag tänkte och kände och hur det faktiskt hade gått till. Hon sa att hon aldrig skulle låta det gå så långt en gång till, som det gick sist jag befann mig i precis samma situation.
Trots att jag hela tiden försökt förklara det med att "Nej jag har ingen aning om varför jag går ner i vikt, det bara hände", så har hon förstått. Det kanske alla har gjort egentligen, jag har faktiskt ingen aning. Men att höra henne säga det var så skönt, trots att jag levde i min lilla lögn så visste hon, hon såg ändå sanningen.
Ja min lilla loppa är underbar, hennes stöd har varit fantastiskt och hon har så många kloka synsätt att dela med sig av till mig. And for that, we thank you! ;)
Oj vad det har handlat mycket om ätstörningar i bloggen sista dagarna.
Har egentligen massa annat att skriva om, dels ska jag sammanfatta alla stora händelser i ordning bara för att se vad som faktiskt hänt, hur snabbt/långsamt det gått och ta med hur jag känt och så vid de olika tillfällena.
Vill ha det uppradat för mig egen skull. Det jobbiga här är att sätta sig ner med alla papper för att få rätt på när det faktiskt hände. Att öppna pärmen med alla papper från myndigheter brukar medföra en salig blandning av känslor. Men det är väl bara att hugga in i det egentligen, ingen annan som gör det till mig ;)
Förresten, om bara några dagar kommer det första inlägget om hur DU kan hjälpa till med något litet för att hjälpa oss sexuellt utnyttjade på något sätt!
Om du själv har någon idé eller vill få ett inlägg om Er organisation så bara hör av er!
En gång i veckan ungefär kommer det komma ett tips på vart man kan skänka pengar, volontärarbeta eller till exempel prenumerera på en tidning, då pengarna går till organisationen. Detta ska jag försöka hålla levande så länge det bara är möjligt. Varje organisation/företag jag skriver om ska jag även försöka få med lite djupare information om. Då det givetvis är viktigt att veta vad det är dem står för, vad pengarna går till och vad dem djupast riktar in sig på. Bara som några små exempel.
Är ni intresserade av detta når ni mig på min mail [email protected], eller kommentera ett inlägg och skriv med er mailadress så jag kan höra av mig!
Hetsa inte upp dig över småsaker
En helt underbar bok av Richard Carlson. Av denna boken lärde jag mig enormt mycket av mig själv, och den har blivit min lilla Bibel som jag faktiskt lever mitt liv efter nu för tiden. Många av sakerna är sånt man egentligen vet eller tänkt på, men här blir dem bekräftade och du får dessutom några nya råd med dig på vägen! Så låt inte småsakerna ta över ditt liv, gör något åt det istället!
Oj!
Hittade några väldigt intressanta mail i min inkorg som jag ska svara på!
Så roligt att ha kontakt med lite större organisationer, ja jag är väldigt glad just nu! :D
Erkännande för sig själv
Massa grubblande fram och tillbaka.
Men nu är det bestämt.
Snart ska jag börja på samtalsterapi på Anorexiapunkten.
Det känns hemskt, det känns som att det låter värre än vad det är?
Hur ser verkligheten ut?
Förresten, idag så var jag i Kristianstad och min sambo lämnade en vän som också skulle göra en Gastric Bypass, och jag fick hälsa på min fina underbara vän som har gjort sin operation. Gud vad härligt det var att träffa henne!
Dock är jag inte van vid att gå upp klockan åtta, och det var inte helt lätt att dra sig upp efter hela två timmars sömn. Men det gick, och jag har haft en jättemysig dag med sambo! :)
Någon som har något tips att dela med sig av gällande viktuppgång så hade jag varit väldigt tacksam!
Ätstörningar som ätstörningar?
Det finns EN människa som jag känner faktiskt förstår mig, förstår hur det är att ha ätstörningar.
Trots att vi har totalt motsatta problem har vi fått ungefär samma följder av vår kost och våra matvanor.
Hon är överviktig och igår gjorde hon sin Gastric Bypass operation. Shit vad jag beundrar henne för modet man behöver för att genomgå en sån operation. Jag vågar inte ens gå till doktorn för att lösa mina problem..
Vi satt och hade en lång diskussion en kväll, hon sa att hon tidigare aldrig förstått vad smala människor klagade för, hur kunde det liksom vara ett problem? Hur kunde det vara jobbigt och hur svårt kunde det nu vara att gå upp i vikt?
Jag trodde att alla tjocka människor inte gjorde annat än åt skitmat, aldrig tränade och aldrig brydde sig om sig själva.
Här sitter vi och har svarat på varandras frågor, vi både är och har nu levande bevis på hur det verkligen kan se ut, hur man kan ha det trots sättet man lever på. Man behöver inte trycka i sig massa fet snabbmat för att vara överviktig, man kan kämpa med att gå ner i vikt på riktigt, utan att någonsin lyckas.
Man behöver inte vara smal eller ha anorexia bara för att man vill eller kämpar för det.
Det kan vara en så pass enkel sak som våra kära GENER.
För bara något år sedan var jag väldigt snabb på att döma andra människor, snabb på att berätta hur det är dem "måste" leva bara för att dem ser ut som dem gör.
Är jag mycket bättre då? Är det bättre att få i sig ca 200 kcal om dagen och bara rasa i vikt? Hur mycket bryr jag mig om mig själv, min kropp och min hälsa då?
En väldigt stor anledning kan vara hur man mår psykiskt. Det behöver kanske egentligen inte handla om sig själv, det kan vara precis vad som helt.
Det finns ingen människa som har rätt att döma ut andra människor. Ta tillvara på människor som har något att dela med sig istället. Undrar du över något så är det mycket bättre att fråga.
För allas skull, tänk före ni pratar och ha faktan med er före ni tänker!
Min kära vän skriver en blogg om före och efter operationen, den heter Talesfrommybelly.blogg.se!
Glöm inte att kika in till henne och ge allt stöd ni kan ;)
Sambo
Utan dig hade jag inte varit i närheten av där jag är idag! Du har hjälp mig att våga berätta min historia, våga vara den jag är. Du har stöttat mig hela tiden, vilket beslut jag än har tagit så har du funnits där. Det är du som har suttit där och torkat mina tårar, dag ut och dag in. Vad klockan än har varit på dygnet har du lagt allt annat åt sidan, och gjort allt för mig.
Det går inte med varken ord eller handling visa vad detta betyder för mig, men jag försöker så gott jag kan. Försöker att alltid visa dig att det är DIG jag vill ha i mitt liv, det är dig jag skulle offra mitt eget liv för!
Alltid när jag tänker på dig blir jag så rörd, att man kan vara en så underbar människa, att man kan offra så mycket av sitt eget liv för en annan människa.
Kan inte säga något annat än att jag är så tacksam för allt käre sambo, du har ändrat hela mitt liv, berikat det och du har gjort mig till en bättre människa.
Kommer alltid respektera dig för allt du gjort.
Och jag kommer alltid att älska dig för att du är just DU!
Tack för att du finns sambo! <3
En god natts sömn . . .
Vaknade jag upp i ett annat liv eller?
Ja där ser man vad lite sömn kan göra, en enda natt. Pigg och utvilad som aldrig förr, på ett strålande humör och lite trevligare än vanligt till och med ;)
Trots att jag gick upp för bara en timme sedan har jag redan hunnit äta frukost, duscha och åka till jobb, dock blev det inget läkarbesök. När jag för en gångs skull kunde sova tog jag faktiskt min chans!
Satt jag och pratade lite med min sambo igår, jag va så rädd för att gå till läkaren, rädd för att faktiskt få svar på vad det nu kan vara. Rädd för att få -någon- diagnos, som jag egentligen kanske redan vet att jag har. Rädd för vad som komma skall helt enkelt.
Vi satt och pratade och jag grät ett bra tag, men sen lugnade han mina nerver, som vanligt! :) Ja, vad han kan alltså, han lyckas alltid få mig in på rätt spår, säger alltid rätt saker så att jag faktiskt kommer till insikt, på rätt sätt.
Vad ska ni mina filurer hitta på idag i snöstormen? ;)
Farbror Doktorn
Det går flera dagar utan att jag varken äter eller sover.
Ibland känns det som att tankarna tar över mig, och hela min kropp.
Att leva såhär går inte, egentligen har jag vetat det länge, men att erkänna problemet för sig själv ligger ofta längre bort. Att förstå vad som verkligen är problemet.
Nej, det jobbigaste är inte vad jag har gått igenom.
Det som hände när jag va fyra är nog inte det som är det stora problemet just nu.
Absolut att det ligger till grund för allt som händer nu, men om jag då kan göra något åt min sits NU, så kanske det kan vara en stor del i min bearbetningsprocess framöver?
Imorgon ska jag alltså till doktorn för att försöka hitta något som kan hjälpa mig. Både med mat, tankar, sömn och allt annat förhoppningsvis.
Det är bara att konstatera att jag kan inte leva mitt liv såhär, det är inte ett värdigt liv.
Idag var första gången jag kände att jag faktiskt MÅSTE göra något åt det.
Jag hittade massor av kläder jag inte använt på ca ett år, så jag var ju bara tvungen att prova dem!
Detta var så hemskt! Jag trodde inte min ögon. Fy fan vad äcklad jag blev av min egen kropp.
Allt var i storlek XS, och jag var inte ens i närheten av att fylla ut kläderna.
Dem som en gång satt så fint. Dem som en gång åtminstone passade.
Helt omöjligt att hålla tårarna borta.
Detta funkar inte längre, jag mår fan verkligen riktigt dåligt.
Jag kan fan inte se ut såhär. Har alltid haft väldigt svårt för "för smala" tjejer, för det är inte snyggt. Och var sitter jag själv nu, hur fan ser jag själv ut?
Detta är absolut inte självvalt, jag har försökt och verkligen kämpat med att gå upp i vikt. Men nu har jag tappat hoppet med att klara det själv, så nu får man väl få lite hjälp med det.
Imorgon bär det iaf av till doktorn, så önska mig lycka till!
IKEA
Denna helgen har jag inte kommit längre än soffan. Här har jag legat halvdöd utan energi, och sova har jag knappt fått göra fortfarande.
Ska iväg till Ikea och storhandla, så förhoppningasvis så sätter shoppingen igång allt det där posistiva i hela kroppen som det brukar göra ;)
Det känns faktiskt som att det kommer göra det idag! :)
2 3 k v m : O
Hela denna kvällen har gått åt till att packa, slänga och åter packa.
Egentligen tycker jag inte om att flytta, men denna gången känns det som det bästa som kan hända.
Komma till något nytt, börja om och framförallt bo ganska centralt.
Börja om med alla saker, här ska ALLT köpas nytt.
2012 ska bli ett fantastiskt år, och vad är bättre än att börja på noll och få allt precis så som man vill ha det?
Sen är det ju en väldigt liiten lägenhet, ynka 23 kvm, men jag har såå bra lösningar på det problemet, så det kommer bli underbart!! :)
Har mått sådär idag igen, ända fram tills jag satte igång med detta, då kom verkligen energin.
Och den var mer än välkommen!
Så jag ska fortsätta ett tag till, sen är det en lugn och mysig kväll i soffan med en kopp te som gäller!
Ha en superhärlig helg kära Ni!
Dalar, dessa satans dalar.
Sådana här dagar undrar jag om jag bara ljuger för mig själv dem dagarna jag "mår bra".
Egentligen vill jag bara sätta mig och gråta för jag mår verkligen inte bra. Vill absolut inte tycka synd om mig själv, eller få er att tro att jag gör det. Det är bara så jävla jobbigt att hålla fasaden uppe trots att det är så jävla många saker som faktiskt är totalt upp och ner i mitt liv, jag vet inte ens var jag ska börja.
Det kan gå både två och tre dagar utan att jag äter, för jag orkar inte, jag kan inte. Jag vill bara krypa ner under täcket och gråta, glömma bort att det finns en värld utanför. För jag orkar inte.
Dem dagarna jag skriver att jag mår bra så gör jag verkligen det, men som idag när allt känns skit så är det så svårt att föreställa sig hur man känner en bra dag. Hade jag kunnat välja hade jag fortfarande gått i min morgonrock där hemma, eller nej, jag hade legat i soffan, halvsovit hela dagen och bara gett fan i allt. Stannat hemma där jag är trygg, där jag kan göra precis vad jag känner för, gråta när gråten kommer.
Missuppfatta mig absolut inte, jag är så tacksam för jobbet jag har, tack vare det kan jag leva, tack vare det går jag upp varje dag, sminkar mig och måste bete mig som en människa, vilket hjälper mig väldigt mycket på vägen. Det är så skönt att ha det tidsfördrivet, träffa människor och bara komma hemifrån.
Men ibland kan det kännas så orättvist, jag känner mig som ett trotsigt barn och bara VILL INTE! Varför ska jag då va så illa tvungen att göra det, vad det än är?
Välkommen till vuxenvärlden, jag vet. Vet inte hur jag ska förklara det så ni förstår mig, men jag kan bara inte ibland och det är väl det som är jobbigt.
En annan sak som tagit upp så mycket av min energi sista tiden är vikten. Tidigare har jag skrivit om mina ätstörningar, och oftast känns det som att dem är här för att stanna. Under flera veckor kan jag kämpa med att gå upp i vikt, går upp 2 kg och sen räcker det med två dagar på botten, så är jag nere på 40 kg igen, eller 38 kg som i somras...
Jag trivs inte med att väga så lite, jag trivs inte i mig själv. Hatar att titta mig i speglen och se hur alla ben sticker ut överallt. Inte nog med det, att inte ha någon energi och sedan bli frustrerad över allt det där dessutom.
Ibland undrar jag hur länge jag kommer stå ut.
Sömnlöshet
Ibland känns det som att jag oftare ligger vaken nätterna igenom än att jag faktiskt får sova.
Oftast sover jag inte mer än 3-4 timmar per natt, ibland 1-2 timmar.
Ibland har det gått tre dagar utan att jag ens kunnat slumra till.
Detta är inget jag står ut med längre, det går inte att leva ett normalt liv.
Känns så meningslöst utan någon energi, att alltid vara gnällig och trött.
Att alltid känna sig som en värdelös sambo som inte orkar lyfta ett finger hemma.
Innerst inne vet jag i och för sig att detta inte stämmer, egentligen.
Jag är ingen varken dålig flickvän eller sambo, men blir bara så uppgiven.
Det finns så mycket jag vill göra, men jag kan bara inte.
Så drygt och tråkigt, och jag är nog den mest ointressanta människan som finns just nu.
Grå och tråkig!
Det enda jag vill just nu är att få EN natts sömn i alla fall!
Hade gjort så stor skillnad!
Någon som har något bra tips på vad man kan göra för att somna lättare?
Hade varit så tacksamt!!
Ha MER bra sex!
Ibland frågar folk hur det kan ha blivit att jag är så intresserad och nyfiken på sex trots det jag varit med om.
Hur jag kan ha denna brinnande glöden, för något som en gång förstörde mitt liv?
Enkelt, det var inte sex jag blev "utsatt" för, det bara är så för mig.
Sex för mig är något jag gör frivilligt, med personen jag älskar, inte något jag blir tvingad till.
Det som däremot känns konstigt är att visst, han gjorde "det där" med mig.
Men för mig var det något helt annat.
Nej, sex är underbart, kul och något som vi borde göra mycket oftare, längre och ännu bättre! :)
Dessutom så vet vi egentligen allihopa vilken effekt sex har på oss, vi blir glada, lyckliga, lugna och härliga. Det är till och med så att vi lindrar värk genom att ha sex, så det går inte att skylla på huvudvärken längre ;)
En sak som jag hängt upp mig på lite, är om människor men framförallt par hade kunnat vara lyckligare om man haft bättre sex? Jag tror faktiskt det! Dessutom om man hade varit lyckligare så tror jag att antalet skilsmässor hade kunnat sjunka en hel del. Så stor påverkan har sex på oss.
Ni vet väl själva när det gått lång tid utan eller om man är missnöjd, hur grinig och kinkig man faktiskt kan bli, och detta kan väl inte påverka förhållandet på något annat sätt än negativt?
Sex är en väldigt viktig del i mitt liv, på alla sätt. Inte enbart att ha det själv, men att vara påläst, uppdaterad och kunna grunderna, om man nu kan säga så. Egentligen så tror jag att väldigt många vet för lite, för vi tar inte reda på allt. Det finns så många erogena zoner många inte ens vet om, och det finns så många ställen som DU reagerar på, men i och med att vi aldrig testat så vet vi inte.
Skit i vad som går enligt normen eller inte, vill du att någon ska slicka på dina fötter, skor eller vad det nu kan vara, se till att det blir så då! Det är bara du som vet vad du tänder på och det är ingen annan som kan lista ut det till dig, så ta för dig och våga, det kommer dyka upp helt gudomliga saker på vägen, jag lovar!
Så, ha mer, bättre, skönare, längre och ÄNNU härligare sex!
Börja med det redan NU! :)
Present från Chefen ;)
Svullen i magen, huvudet och ja, hela kroppen.
Allt gör så fruktansvärt ont också, men välkommen till en kvinnas liv,
EN gång i månaden :O
Ni män ska bara veta hur bra ni har det! ;)
I alla fall så har jag faktiskt världens bästa chef!
Han sprang och köpte en Vetekudde till mig, som jag sitter med nu, och den är helt underbar!
Hur gulligt var inte detta nuu då? :D
Eller så var han bara grymt trött på mitt tjat och gnäll om all värk kanske?
Väldigt djupt tacksamt var det i alla fall! :)
Jag har lite idétorka om vad jag ska skriva om, egentligen finns det hur mycket som helst men jag vet ju inte vad ni helst vill läsa!?
Skicka bara iväg en liten kommentar om ni har något önskemål, kommer göra så gott jag kan för att svara så bra som möjligt! :)
Ha en superhärlig kväll!
Sammanfattning:2011
Slutet av 2010 och början av 2011 började jag med mitt skrivande på allvar, det var efter jag läste en artikel i Metro, om en fyraårig tjej som hade blivit sexuellt utnyttjad av en man, vars fru höll i dagiset hon gick på.
Det var denna kvällen jag började skriva för att försöka hjälpa. Det var då jag förstod att det är kanske inte enbart dem utsatta man kan hjälpa, deras föräldrar kanske kan finna lite hopp också!?
Vägen härifrån var lång och smärtsam. Min sambo har varit den största hjälpen på hela vägen och jag hade aldrig varit här jag är idag utan honom.
Under våren hände inte så mycket egentligen, det var lagom till sensommaren som den stora smällen kom.
Då var det Polisanmälan, anmälan till Brottsoffermyndigheten, samtal till Kvinnofridslinjen och allt jobb med mig själv som gällde. Två långa månader tog det och det var otroligt smärtsamt, det kändes som det gick för snabbt och det blev bara för mycket! Under denna tiden låg jag hemma i princip varje dag, jag var arbetslös och gjorde absolut inget vettigt, förutom att möjligtvis klä på mig för att åka till Polisstationen, vilket var det mest nödvändiga.
Allt gick så otroligt fort, det kändes som att jag knäppte med fingrarna, sen var allt över igen.
Där satt jag med en polisanmälan som aldrig skulle leda någonstans, Brottsoffermyndigheten som aldrig prövade min ansökan, och inte heller något annat som gick min väg.
Men jag tog mig igenom det, jag överlevde, jag fick berättat min historia och äntligen fick jag utlopp för alla dem känslor och tanknar som funnits i mig i över 18 år.
Min familj och mina vänner fick reda på allt som hänt och då fanns det även ännu mer stöd och hjälp att få.
Bara att människor i min närhet visste om det var till stor hjälp i min process.
Slippa undanhålla, ljuga, hitta på anledningar till varför jag inte jobbade etc.
Någon månad efter detta började jag skriva här på bloggen. Att detta skulle bli en så stor sak för mig trodde jag aldrig. Att jag skulle lägga ner all denna energin, att jag skulle tycka det var så himla roligt och att jag skulle brinna för det så som jag gör idag trodde jag inte var möjligt.
Det var en lång väg att gå, men jag kom förbi det och har lärt mig så mycket av det.
Jag känner en otrolig tacksamhet över att jag har fått träffa så underbara människor på vägen som har hjälpt till så otroligt mycket!
Under 2011 fick hela min familj och mina vänner reda på vad som hänt mig, som mål för 2012 vill jag att det ska bli betydligt fler än så.
För mig är det ren samhällsinformation, människor måste vara medvetna om vad som händer och vad man faktiskt kan göra, i alla fall var man kan börja. Vi måste öppna ögonen för vad som verkligen sker!
Det finns många möjligheter till att göra något litet, det behöver inte kosta något alls, det kan räcka med ett ord, en blick eller vad som helst.
Jag kommer ha ett tema på bloggen som börjar mitten av januari som går ut på vad man kan göra för att hjälpa dem redan utsatta barnen och människorna. Här kommer finnas alla möjliga tips och jag kommer rota fram alla möjliga organisationer och företag som jobbar med denna frågan! :)
Detta är det största målet med detta året, att informera! Sen finns det givetvis massor av delmål, men dem kommer dyka upp lite då och då när jag har något att uppdatera där dem kan slinka med.
Har ni själva några tips på något sätt att hjälpa så säg till!
Vad är era Nyårslöften, mål eller vad det nu kan vara?
Ha en jättemysig kväll!
Det var denna kvällen jag började skriva för att försöka hjälpa. Det var då jag förstod att det är kanske inte enbart dem utsatta man kan hjälpa, deras föräldrar kanske kan finna lite hopp också!?
Vägen härifrån var lång och smärtsam. Min sambo har varit den största hjälpen på hela vägen och jag hade aldrig varit här jag är idag utan honom.
Under våren hände inte så mycket egentligen, det var lagom till sensommaren som den stora smällen kom.
Då var det Polisanmälan, anmälan till Brottsoffermyndigheten, samtal till Kvinnofridslinjen och allt jobb med mig själv som gällde. Två långa månader tog det och det var otroligt smärtsamt, det kändes som det gick för snabbt och det blev bara för mycket! Under denna tiden låg jag hemma i princip varje dag, jag var arbetslös och gjorde absolut inget vettigt, förutom att möjligtvis klä på mig för att åka till Polisstationen, vilket var det mest nödvändiga.
Allt gick så otroligt fort, det kändes som att jag knäppte med fingrarna, sen var allt över igen.
Där satt jag med en polisanmälan som aldrig skulle leda någonstans, Brottsoffermyndigheten som aldrig prövade min ansökan, och inte heller något annat som gick min väg.
Men jag tog mig igenom det, jag överlevde, jag fick berättat min historia och äntligen fick jag utlopp för alla dem känslor och tanknar som funnits i mig i över 18 år.
Min familj och mina vänner fick reda på allt som hänt och då fanns det även ännu mer stöd och hjälp att få.
Bara att människor i min närhet visste om det var till stor hjälp i min process.
Slippa undanhålla, ljuga, hitta på anledningar till varför jag inte jobbade etc.
Någon månad efter detta började jag skriva här på bloggen. Att detta skulle bli en så stor sak för mig trodde jag aldrig. Att jag skulle lägga ner all denna energin, att jag skulle tycka det var så himla roligt och att jag skulle brinna för det så som jag gör idag trodde jag inte var möjligt.
Det var en lång väg att gå, men jag kom förbi det och har lärt mig så mycket av det.
Jag känner en otrolig tacksamhet över att jag har fått träffa så underbara människor på vägen som har hjälpt till så otroligt mycket!
Under 2011 fick hela min familj och mina vänner reda på vad som hänt mig, som mål för 2012 vill jag att det ska bli betydligt fler än så.
För mig är det ren samhällsinformation, människor måste vara medvetna om vad som händer och vad man faktiskt kan göra, i alla fall var man kan börja. Vi måste öppna ögonen för vad som verkligen sker!
Det finns många möjligheter till att göra något litet, det behöver inte kosta något alls, det kan räcka med ett ord, en blick eller vad som helst.
Jag kommer ha ett tema på bloggen som börjar mitten av januari som går ut på vad man kan göra för att hjälpa dem redan utsatta barnen och människorna. Här kommer finnas alla möjliga tips och jag kommer rota fram alla möjliga organisationer och företag som jobbar med denna frågan! :)
Detta är det största målet med detta året, att informera! Sen finns det givetvis massor av delmål, men dem kommer dyka upp lite då och då när jag har något att uppdatera där dem kan slinka med.
Har ni själva några tips på något sätt att hjälpa så säg till!
Vad är era Nyårslöften, mål eller vad det nu kan vara?
Ha en jättemysig kväll!
Voglio ~ Posso
Tänkte berätta om min profilbild, då den finns till på grund av allt detta.
Voglio ~ Posso betyder Jag vill, jag kan, på italienska.
Att skriva dettta på väggen har fått precis den effekten jag ville ha, varje gång jag ser texten så tänker jag på vad jag går igenom, vad jag har klarat och vad jag har att kämpa för!
Jag är stark!
Tänkte berätta för er att jag har gått och blivit så modern att jag har Facebook som kopplad till bloggen.
Där kan man även ställa frågor och chatta för ännu snabbare svar.
Nicoles Berättelse heter jag.
Ses där! :)
Gott Nytt År!
Hoppas att Ni alla hade en underbar dag, kväll och natt igår, och att det nya året har börjat så bra som bara är möjligt!
Hur firade Ni ert Nyår igår!?
För mig var det lugnt, en fin och mysig middag med Sambo och senare vid tolvslaget gick vi ut med alla grannar och smällde lite, drack skumpa och hade väldigt trevligt! Kvällen avslutade vi i vår trapp men hos grannen, vilket var hur mysigt som helst!
I dagarna tänkte jag summera 2011, varje år brukar jag göra en liten sammanställning av hur det föregående året har varit vad jag gjort och hur allt gått. I och med att 2011 har varit så händelserikt och viktigt för mig, kommer det blir lite djupare än vanligt.
Målen för det kommande året brukar jag också få med.
Denna sammanställningen tycker jag alla borde göra, man får se sitt eget liv från en helt annan synvinkel, och man lär sig en hel del om sig själv!
Min kommer i dagarna, så håll utkik efter den!
Ha en underbar kväll kära Ni!
