Sammanfattning:2011
Slutet av 2010 och början av 2011 började jag med mitt skrivande på allvar, det var efter jag läste en artikel i Metro, om en fyraårig tjej som hade blivit sexuellt utnyttjad av en man, vars fru höll i dagiset hon gick på.
Det var denna kvällen jag började skriva för att försöka hjälpa. Det var då jag förstod att det är kanske inte enbart dem utsatta man kan hjälpa, deras föräldrar kanske kan finna lite hopp också!?
Vägen härifrån var lång och smärtsam. Min sambo har varit den största hjälpen på hela vägen och jag hade aldrig varit här jag är idag utan honom.
Under våren hände inte så mycket egentligen, det var lagom till sensommaren som den stora smällen kom.
Då var det Polisanmälan, anmälan till Brottsoffermyndigheten, samtal till Kvinnofridslinjen och allt jobb med mig själv som gällde. Två långa månader tog det och det var otroligt smärtsamt, det kändes som det gick för snabbt och det blev bara för mycket! Under denna tiden låg jag hemma i princip varje dag, jag var arbetslös och gjorde absolut inget vettigt, förutom att möjligtvis klä på mig för att åka till Polisstationen, vilket var det mest nödvändiga.
Allt gick så otroligt fort, det kändes som att jag knäppte med fingrarna, sen var allt över igen.
Där satt jag med en polisanmälan som aldrig skulle leda någonstans, Brottsoffermyndigheten som aldrig prövade min ansökan, och inte heller något annat som gick min väg.
Men jag tog mig igenom det, jag överlevde, jag fick berättat min historia och äntligen fick jag utlopp för alla dem känslor och tanknar som funnits i mig i över 18 år.
Min familj och mina vänner fick reda på allt som hänt och då fanns det även ännu mer stöd och hjälp att få.
Bara att människor i min närhet visste om det var till stor hjälp i min process.
Slippa undanhålla, ljuga, hitta på anledningar till varför jag inte jobbade etc.
Någon månad efter detta började jag skriva här på bloggen. Att detta skulle bli en så stor sak för mig trodde jag aldrig. Att jag skulle lägga ner all denna energin, att jag skulle tycka det var så himla roligt och att jag skulle brinna för det så som jag gör idag trodde jag inte var möjligt.
Det var en lång väg att gå, men jag kom förbi det och har lärt mig så mycket av det.
Jag känner en otrolig tacksamhet över att jag har fått träffa så underbara människor på vägen som har hjälpt till så otroligt mycket!
Under 2011 fick hela min familj och mina vänner reda på vad som hänt mig, som mål för 2012 vill jag att det ska bli betydligt fler än så.
För mig är det ren samhällsinformation, människor måste vara medvetna om vad som händer och vad man faktiskt kan göra, i alla fall var man kan börja. Vi måste öppna ögonen för vad som verkligen sker!
Det finns många möjligheter till att göra något litet, det behöver inte kosta något alls, det kan räcka med ett ord, en blick eller vad som helst.
Jag kommer ha ett tema på bloggen som börjar mitten av januari som går ut på vad man kan göra för att hjälpa dem redan utsatta barnen och människorna. Här kommer finnas alla möjliga tips och jag kommer rota fram alla möjliga organisationer och företag som jobbar med denna frågan! :)
Detta är det största målet med detta året, att informera! Sen finns det givetvis massor av delmål, men dem kommer dyka upp lite då och då när jag har något att uppdatera där dem kan slinka med.
Har ni själva några tips på något sätt att hjälpa så säg till!
Vad är era Nyårslöften, mål eller vad det nu kan vara?
Ha en jättemysig kväll!
Det var denna kvällen jag började skriva för att försöka hjälpa. Det var då jag förstod att det är kanske inte enbart dem utsatta man kan hjälpa, deras föräldrar kanske kan finna lite hopp också!?
Vägen härifrån var lång och smärtsam. Min sambo har varit den största hjälpen på hela vägen och jag hade aldrig varit här jag är idag utan honom.
Under våren hände inte så mycket egentligen, det var lagom till sensommaren som den stora smällen kom.
Då var det Polisanmälan, anmälan till Brottsoffermyndigheten, samtal till Kvinnofridslinjen och allt jobb med mig själv som gällde. Två långa månader tog det och det var otroligt smärtsamt, det kändes som det gick för snabbt och det blev bara för mycket! Under denna tiden låg jag hemma i princip varje dag, jag var arbetslös och gjorde absolut inget vettigt, förutom att möjligtvis klä på mig för att åka till Polisstationen, vilket var det mest nödvändiga.
Allt gick så otroligt fort, det kändes som att jag knäppte med fingrarna, sen var allt över igen.
Där satt jag med en polisanmälan som aldrig skulle leda någonstans, Brottsoffermyndigheten som aldrig prövade min ansökan, och inte heller något annat som gick min väg.
Men jag tog mig igenom det, jag överlevde, jag fick berättat min historia och äntligen fick jag utlopp för alla dem känslor och tanknar som funnits i mig i över 18 år.
Min familj och mina vänner fick reda på allt som hänt och då fanns det även ännu mer stöd och hjälp att få.
Bara att människor i min närhet visste om det var till stor hjälp i min process.
Slippa undanhålla, ljuga, hitta på anledningar till varför jag inte jobbade etc.
Någon månad efter detta började jag skriva här på bloggen. Att detta skulle bli en så stor sak för mig trodde jag aldrig. Att jag skulle lägga ner all denna energin, att jag skulle tycka det var så himla roligt och att jag skulle brinna för det så som jag gör idag trodde jag inte var möjligt.
Det var en lång väg att gå, men jag kom förbi det och har lärt mig så mycket av det.
Jag känner en otrolig tacksamhet över att jag har fått träffa så underbara människor på vägen som har hjälpt till så otroligt mycket!
Under 2011 fick hela min familj och mina vänner reda på vad som hänt mig, som mål för 2012 vill jag att det ska bli betydligt fler än så.
För mig är det ren samhällsinformation, människor måste vara medvetna om vad som händer och vad man faktiskt kan göra, i alla fall var man kan börja. Vi måste öppna ögonen för vad som verkligen sker!
Det finns många möjligheter till att göra något litet, det behöver inte kosta något alls, det kan räcka med ett ord, en blick eller vad som helst.
Jag kommer ha ett tema på bloggen som börjar mitten av januari som går ut på vad man kan göra för att hjälpa dem redan utsatta barnen och människorna. Här kommer finnas alla möjliga tips och jag kommer rota fram alla möjliga organisationer och företag som jobbar med denna frågan! :)
Detta är det största målet med detta året, att informera! Sen finns det givetvis massor av delmål, men dem kommer dyka upp lite då och då när jag har något att uppdatera där dem kan slinka med.
Har ni själva några tips på något sätt att hjälpa så säg till!
Vad är era Nyårslöften, mål eller vad det nu kan vara?
Ha en jättemysig kväll!
Kommentarer
Trackback
