Nicole´s Berättelse

Ibland har jag inte velat något annat än dö, att kunna leva vidare har känts som en omöjlighet. Samtidigt så har jag varit för feg för att göra något åt det. Väldigt många gånger har jag mått så dåligt för att jag varit så feg.
Att inte våga släcka livets låga när man inte ens lever ett värdigt liv, vad fan är det för något? Hur svag är du egentligen, duger du inte ens till detta? Sådär brukade tankebanorna gå då.

Fortfarande kan jag ifrågasätta varför jag lever, vad är meningen med mitt liv? Vad är det jag finns här för att utföra, förmedla eller vad det nu än kan vara..?
Varför blev just jag satt till världen?
Varför ska jag behöva genomlida livet, kämpa varje sekund? När alla andra är lyckliga och älskar sitt liv.
Livet är väl inte till för att plågas igenom, eller?

Hur mycket eller länge jag än sökt efter svaren så kan jag inte hitta några alls. Fortfarande är jag en lika vilsen själ gällande livet. Jag vet vem jag är, var jag står och egentligen vet jag faktiskt vad jag vill också, men vägen dit känns som en omöjlighet. Kanske är det så enkelt att man behöver byta verktygen man använder sig av.

Men vad vet jag egentligen?
Det jag har gjort änsålänge har ju uppenbarligen inte fungerat.