Nicole´s Berättelse

Är tydligen i stort behov av att skriva av mig. Hjärnan går på sånt högvarv och kan absolut inte slappna av. Tänker på tok för mycket och tar på mig alldeles för mycket saker att göra.
Återigen sitter jag här med plugg upp över öronen, en halvmålad lägenhetet som skriker efter att bli färdig, en mage som vill ha mat, kläder som vill bli tvättade och ja, ungefär 1000000 saker till känns det som.
Vissa dagar kan jag bara inte. Något äter upp mig inifrån.

Egentligen borde jag vara jätteglad och lycklig, ha all tid i världen och vara på stålande humör.
Men varför går det inte?
Det går inte att känna något alls i princip. Glädje, sorg, empati etc., är något som är så långt bort från min verklighet. Jag vill kunna känna något, ibland kan jag leta så långt in i mig som det bara går, men jag kan inte hitta något.

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?
Det är faktiskt titeln på boken jag läser just nu, och den borde dem flesta läsa. Lycklig som olycklig, man lär sig enormt mycket om många olika saker!
Men åter till detta, det står mig upp i halsen, känner mig spyfärdig, stressad och ledsen.
Och varför tar jag på mig så otroligt mycket saker att göra? För att intala mig själv och andra att jag duger, att jag klarar det och att jag kan vara något?

Är det för att väga upp för att jag känner mig så onormal för att ha blivit våldtagen? Många gånger vet jag att det spelar in väldigt mycket. I alla år har jag känt mig som en dålig och otillräcklig människa för det jag blev utsatt för, men borde det egentligen vara jag som mår såhär dåligt nu?

Men om jag vet att jag bara känner mig ännu sämre för att jag inte klarar av allt (vilket jag faktiskt förstått under årens gång), varför fortsätter jag? Kanske är man bara för dumsnäll för att säga nej, eller så borde det ju vara den där dumskallen i en som aldrig tappar hoppet. Om någon vet så bara hojta till!

Oj, blev mycket text idag och ändå är detta bara en liten del av allt som grämer mig. För mycket för att ens tänka på, omöjligt att få ut allt här. Och jag vet att ni inte är mina psykologer, så jag ska bevara er från det denna gången ;) Är dessutom väldigt imponerad och förvånad om någon läst allt detta!

Ha en trevlig kväll och natt, sov gott!