Är livet verkligen för kort?
Det finns en fin människa i min närhet som alltid påtalar att livet är för kort.
Nästan vad det än är man pratar om.
Oftast känns det som en lögn. Ofta känns livet som en lång mardröm som kommer vara livet ut.
Visst, ett liv kanske inte är så långt egentligen, men när det känns som att mina 23 år jag levt har varit ett långt helvete och veta att jag kanske ska leva 70 år till så känns det bara hemskt.
Det har aldrig gått en enda dag i mitt liv utan jag tryckt ner mig själv, känt mig misslyckad eller otillräcklig. Även om jag är väldigt lycklig överlag i perioder så finns det alltid någon känslig nerv jag kan hitta på mig själv. Är jag inte för smal är jag för tjock, har fult hår, ser inte bra ut, är dålig i skolan, jobbar inte tillräckligt mycket elller bra, är en dålig flickvän eller vad som helst annat som finns i världen.
Har verkligen försökt ta tag i mitt huvud och ändra mitt tankesätt, men den spontana tanken är alltid att det är jag som gör fel, på ett eller annat vis.
Är livet verkligen för kort?
Eller är det bara för långt för att må dåligt?
Kommentarer
Trackback
