En lättnads suck


Längesedan jag var så tagen.
Att hitta en människa som tänker och känner likadant. Exakt likadant.
En människa som funnits i min närhet sedan jag föddes.
Som jag kan dela känslor, upplevelser, tankar och erfarenheter med.
En människa som jag kan växa i takt med på något sätt.
Någon som jag kan få lära lite av allt jag själv lärt mig.
Någon som kan lära mig av alla sina egna erfarenheter.

Det är inte ofta det ter sig på detta sätt. Inte ofta alls.
Att det bara faller sig naturligt.
Något man inte ens pratar om i detta samhälle.
Då det är ett något förbjudet ämne.
Att må dåligt, ha det svårt.
Det finns ju inte ens, framförallt inte här.  

Hur kommer det sig då att vi, du och jag, sitter och pratar om samma sak,
om det inte finns i vår värld?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0