Nicole´s Berättelse

Så imponerad jag blev av att det fortfarande finns folk som läser bloggen trots att det var evigheter sen det hände något alls.

För min del måste jag säga att det har hänt otroligt mycket! Min sjukskrivining har gått igenom, och kommer vara minst till hösten, vilket är en stor lättnad. Kunna lägga tid på det som verkligen behövs, vilket fortfarande är mycket. Men vet ni vad? Det är två månader sen jag grät för det som hänt. Innan satt jag och bölade flera timmar varje dag ibland, men nu har jag lärt mig att hantera det på ett annat sätt vilket är underbart! Och mina påsar och gråtrynkor är nästan borta ;) Bara en sån sak som drog ner självförtroendet ännu mer, som man nu inte ens tänker på.

Och vikten såklart, ligger på mellan 42-44 kg ungefär, men jag nöjer mig sålänge. Det går inte att uträtta underverk. Jag är inte cpsmal längre i alla fall, och jag äter riktgt bra. När man ser att man närmar sig målet sakta men säkert så finns det ingen anledning att stressa fram något.

Samtidigt som dessa bitarna har fallit på plats har hela resterande livet också gjort det. Helt sjukt hur lätt livet kan vara att leva faktiskt. Har nog aldrig haft det såhär lätt i livet innan och mått så bra. Känner mig i trygg i mig själv men framförallt så litar jag på mig själv. Kan vara svårt att förstå, men ni med anorexia vet nog framförallt vad jag pratar om!?
Man lurar inte bara alla andra, man lurar sig själv precis lika mycket. Jag kunde säga till min sambo att jag hade ätit så och så mycket under dagen, och med det nöjde jag mig för på något sätt åt jag upp dem där orden också. Genom tanken åt jag vad jag sa till honom, och det blev en sorts mättnadskänsla för mig.

Utan att säga för mycket, men detta är vad jag tror. Många överviktiga människor förtränger mycket av vad dem äter och tänker "men hur kan jag fortsätta gå upp i vikt när jag bara äter det där lilla varje dag".

Så detta fungerar nog på samma sätt, fast tvärtom.
Detta är bara vad jag förstått genom att prata med både över- och underviktiga, finns säkert många olika tankar och känslor om detta också, såklart!

Lite flum idag, men tänkte faktiskt göra om bloggen lite. För jag vill inte bli sett som ett "våldtäktsoffer", för ett offer är det sista jag är. Jag är STARK och mår faktiskt bra, därför tänkte jag skriva lite mer om personlig utveckling, att hantera traumatiska upplevelser och lite så :)

Ses snart igen!
Kram