Nicole´s Berättelse

Det var en riktigt varm söndag och jag var med hunden på stranden. På vägen hem fick jag blodtrycksfall och blev helt yr, men det var inte så farligt att jag svimmade, kräkte eller annat otrevligt vilket händer ibland.
Detta var på eftermiddagen och givetvis hade jag inte ätit något alls den dagen.
Nu fick det vara nog! Det håller inte. Och det gör framförallt ingen nytta, för någon!
 
Satte mig ner och ringde kväll och helgmottagningen på vårdcentralen, där jag fick prata med en väldigt söt dam som faktiskt hjälpte mig igenom den svåra biten: att erkänna för någon så direkt, i ord.
I och med att det var söndag tyckte hon att jag skulle ta det på min vanliga vårdcentral, vilket jag misstänkte redan innan jag ringde, jag ville bara ta det där första steget!

Dagen efter satt jag hos doktorn i 1 timme och 20 minuter, pratade, tog prover och gick igenom hur många olika undersökningar som helst kändes det som. NU var det verkligen igång, och jag hade tagit steget själv.

Innan vet jag att jag varit envis. Jag vill klara allt själv, men efter att ha trillat tillbaka till 41 kg insåg jag att nu får det räcka. Det går inte att leva i förnekelse resten av livet, jag behöver verkligen hjälp!

Nästa vecka vet jag mer om allt, proverna såg okej ut, men ska gå igenom det mer grundligt med läkaren innan jag uttalar mig för mycket.

Men det känns bra, jävligt bra!