Nicole´s Berättelse

Här är min berättelse om hur en fyraårig flicka fick hela sitt liv förstört en vacker sommardag!


I vanlig ordning gick jag till dagmamman tidigt på morgonen tillsammans med lillasyster följd av mamma. 
Det var varmt och soligt redan tidigt på morgonen och allt var precis som det brukade. Jag hade fortfarande inte en aning om vad som skulle hända, och förstöra långa och stora delar av mitt liv.

Det var dags för lektid och alla vi barn gick ut för att leka kurragömma. Han stod borta vid träden som gränsade in till grannens trädgård och jag stod i skuggan vid utemöblerna på uteplatsen till deras hus. Han vinkade på mig och visade att jag skulle komma, så jag sprang dit. Detta var inte likt honom, han pratade normalt sett inte med någon, än mindre försöka vara med och leka. Han sa att han hade ett bombsäkert ställe att gömma sig på, naiv som jag var traskade jag troget efter. Vi gick in på grannens tomt, han drog upp skjutdörrarna i glas till uterummet. Redan vid denna tidpunkt hade jag en riktigt dålig magkänsla. Jag sa till honom att vi inte fick vara här och tänk om någon skulle komma dit. Till svar fick jag att huset var till salu, ägarna hade redan flyttat och ingen skulle få för sig att leta där heller.

Nu började jag må riktigt dåligt och den dåliga magkänslan bara växte. Så fel något var! Det märktes på honom att det var något som inte stämde, han betedde sig konstigt och jag blev väldigt rädd för honom. Men som fyra åring kunde jag aldrig i mina sjukaste fantasier ens föreställa mig vad som skulle hända.
Han gick fram mot mig medan jag backade bort från honom, han sa att jag skulle lägga mig ner. Nej sa jag, och jag önskade innerligt att jag aldrig gått dit, paniken bara växte och nu visste jag vad som skulle hända mig, eller ja, jag hade en känsla, en fasansfull känsla.
Han puttade ner mig, jag landade på den efterlämnade smutsiga dörrmattan, han flög efter, drog ner mina byxor och efter det mina trosor, böjde sig över mig och viskade i mitt öra:
-” Alla vuxna gör detta, till och med dina egna föräldrar, men om du någonsin berättar för någon kommer jag döda dig”.
Kommer ihåg exakt vad jag tänkte där, om alla gör det, varför är det så farligt om jag berättar det då?
Efter dessa tankar försvann det mesta från mig, jag blev helt tom. Tårarna bara rann, jag försökte skrika, sparka och slåss, men jag vet inte om jag fick ut ett enda ljud från mig, eller om jag egentligen ens kunde röra varken armar eller ben.
Där låg jag, förstörd, på alla möjliga sätt i denna värld.

Detta kan ha pågått i fem minuter eller en halvtimme, jag har absolut ingen aning.
Det var inte förrän han fick panik och sprang därifrån som jag på riktigt förstod att jag fortfarande levde. Ungarna hade tydligen börjat ropa att det var mat, jag började resa mig, tårarna som fortfarande rann fick jag snabbt torka bort och ”fixa till mig” så jag kunde gå in. Dagmamman frågade varför jag var ledsen och om det hade hänt något. Jag snyftade fram att jag hade trillat och slått armen. Först då kände jag hans stirrande blick på mig, blicken som nästan brände i huden på mig. När han hörde sin egen mamma ställa frågan som kunde avslöja honom växte nog paniken ganska måttligt, men nu kunde han lugna sig igen, han visste nog precis var han hade mig redan då egentligen.
Lasagne var det till middag den dagen och den jävlen satt och råstirrade på mig under hela middagen. Jag kände återigen hur hans ögon brände hål i mig, ungefär likadana hål han gjorde i både min kropp och själ bara en stund tidigare.
Under middagen råkade jag möta hans blick en gång, och då kändes det som om det skar sönder i hela kroppen på mig.
Jag äcklades av allt som hade med honom att göra.

När mamma kom för att hämta mig den dagen sprang jag fram till henne och kramade henne krampaktigt, och helst hade jag aldrig släppt taget.
Även här gick han efter, betraktade varje rörelse jag gjorde och lyssnade på varje ord jag sa. Vet inte om det var som ett hot så att jag inte skulle våga säga något eller om det bara var för att han ville hålla lite koll på mig. I vilket fall så var jag nu i trygga händer och jag kunde andas ut.