Nicole´s Berättelse

Det händer forfarande att jag skyller allt på mig själv, senast i förrgår fick jag ett litet sammanbrott, igen.
Jag kan fortfarande känna att det är mitt fel, att jag får skylla mig själv. 
Då frågade Sambo om jag tyckte att det var andra utsattas fel också?

Då kom floderna av tårar och jag förstod så fel jag hade.
Jag hade aldrig någonsin fått för mig att säga att det var någon utsatt människas fel, framförallt inte ett barn.

Kom på mig själv här, det är faktiskt så mycket lättare att komma fram till ett vettigt svar när jag tänker på hur jag ser saker utifrån. I detta fallet var det hemskt när jag tänkte på det, jag kände mig genast som en riktigt hemsk människa när jag tänkte mig in i andras situation. 

Senaste tiden har jag distansierat det så mycket att det har varit en period där jag faktiskt inte har kunnat känna något alls med detta. Jag har varit lite halvhängig, men jag har inte känt något alls.
Knappt tänkt på det bara..

Det känns som att jag aldrig kommer någonstans, inte med mig själv, inte med detta. 
Samtidigt som jag känner mig som en klokare människa, för varje dag! 
Lär mig att se saker på ett nytt sätt hela tiden, och jag tänker annorlunda på allt. 

Igår var en dag att minnas, på riktigt! Jag hade en hemma-dag, och undermedvetet så tänkte jag nog betydligt mer än vanligt. Och för en gångs skull fick jag bara kloka svar på mina frågor, jag resonerade med mig själv på ett helt fantastiskt sätt, som jag aldrig varit med om. 

Blev helt lugn och harmonisk i hela kroppen och jag lovade mig själv att alltid tänka i dem banorna, även sådana dagar när allt är jobbigt och tråkigt. 
Vi får se hur det går, och hoppas på det bästa! 

Vill bara påminna Er om att livet är fullständigt underbart, men det är upp till en själv vad man gör av sin chans!

Ha en trevlig och mysig kväll mitt i vinterkylan!