Panik



Paniken växer.
Hjärnan slutar fungera.
Tårarna börjar rinna. 
Kroppen skakar. 
Tankarna försvinner. 
Hela jag försvinner.
Allt är som bortblåst. 

Blicken blir helt tom.
Jag sitter fast. 
Slutar gråta.
Kroppen är helt still.
Tankarna kommer.
Framförallt skulden.
Allt är plötsligt tillbaka.

Detta kan vara i flera timmar.
Fortfarande kan jag bli så chockad över det som hänt.
Trots att det var 18 år sedan. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0