Mål för 2012


Sedan jag började skriva min egen blogg har jag börjat läsa ganska många andra bloggar, som handlar om deras egna berättelser och deras egen historia som sexuellt utnyttjad.
Mitt hjärta gråter varje gång jag ser eller läser något, det är så hemskt, det är så orättvist.

Vare sig folk tror det eller inte så går det att vända. 
Det går att sätta sig själv i en annan sits än som offer. 

Även om jag fortfarande kan vara ledsen, förstörd och tycka att det är så orättvist, så älskar jag MITT liv. Jag kan känna tacksamhet för hur det har blivit i slutändan, tackamhet för att jag har fått träffa så många helt underbara människor tack vare detta och allt underbart fint stöd jag fått från alla möjliga håll! 

Trots smärtan och orättvisan så har jag mer att vara glad än ledsen för. 
Såhär i efterhand så mår jag i så mycket större utsträckning bra än dåligt och jag lever ett fantastiskt roligt, kärleksfullt och glatt liv. 

Även om jag ibland skriver att jag är ledsen, får smärre sammanbrott, panikattacker och så vidare, så händer detta väldigt sällan i jämförelse till hur ofta jag mår bra. 

För att jag själv ska försöka må ännu bättre har jag nu köpt på mig sju böcker som handlar om allt mellan feng shui och andlig vägledning. Feng shui som rensar bort överflödiga känslor och tankar som sitter långt inne, som gör att jag får bort sånt som jag bara tänker på i det undermedvetna, och andra böcker som man får jobba med ordentligt, små saker i vardagen, så som tankesätt och handling i vissa situationer. Exakt vilka böcker det är får ni se om några dagar när jag har fått hem dem :) 

Det är det största målet för 2012, nu är det dags att ta tag i detta ordentligt, att i alla fall göra så gott jag bara kan. Det är bara jag som kan få mig själv att må helt bra, ingen annan. Och detta börjar nu! 

Har Ni några tips på böcker, övningar eller vad som helst för att må bra, bättre självförtroende eller vad som helst som får en att må bra? :) 

Ha en bra och härlig kväll fina människor! 




Panik



Paniken växer.
Hjärnan slutar fungera.
Tårarna börjar rinna. 
Kroppen skakar. 
Tankarna försvinner. 
Hela jag försvinner.
Allt är som bortblåst. 

Blicken blir helt tom.
Jag sitter fast. 
Slutar gråta.
Kroppen är helt still.
Tankarna kommer.
Framförallt skulden.
Allt är plötsligt tillbaka.

Detta kan vara i flera timmar.
Fortfarande kan jag bli så chockad över det som hänt.
Trots att det var 18 år sedan. 




Dum spiro, spero!



Har ni alla haft en trevlig Jul!? :)

Hann tyvärr inte gå in och skriva, låg sjuk fram tills Julafton, sen har jag varit lite halvdålig sedan dess, därför har det varit dålig fart på bloggen.

Trots sjukan har jag haft en väldigt mysig Jul, då den firades med Pappa, hans sambo, hennes dotter och föräldrar, mina systrar och min sambo. Hur mysigt som helst och jag är jättenöjd med allt!

Nu är det nya tag, och denna veckan är det väldigt mycket jobb med många saker.
Imorgon har jag min tredje inlämning i Latin A och antagligen så blir det jobbmöte imorgonkväll också.
Så vi får se om jag överlever dagen, och vad som kommer ur den.

Kan avslöja en liten liten del av allt som håller på att hända, till våren börjar min helt egna klädkollektion säljas på Randy Sandy i Helsingborg!! :) 
Detta är helt galet, så underbart och otroligt stort för mig!
Det är alltså detta och lite andra saker mötet imorgon handlar om.

Nu ska jag plugga vidare.
Glöm inte bort att skriv till mig vad det än är ni tänker på :)

Ha en trevlig kväll!

Drömmar

Ber så hemskt mycket om ursäkt att det var så himla längesen, men jag har legat hemma och varit sjuk hela veckan. Dock så har jag fått mycket annat gjort, och många drömmar har blivit sanna :) 
Tyvärr kan jag inte avslöja detta riktigt än, men inom en väldigt snar framtid kommer ni få veta.

Det enda jag kan säga är att två av dessa saker har varit dem två största drömmarna för mig väldigt väldigt länge, och det ska bli helt galet nu när dem blir min verklighet!  

Det känns så stort och jag blir stum av bara tanken! ;)

Tack alla ni som gjort detta möjligt, och hjälpt mig på vägen. 
Utan Er hade detta inte varit möjligt! <3

3900

2008 Anmäldes det 3900 fall av sexuella ögergrepp på barn i Sverige. 
Det innebär alltså att det är 10 stycken om dagen.

Är inte detta så sjukt?
Är det verkligen såhär vår värld ska se ut? 

Ändå så finns det säkerligen hur många till som helst. 
Barn som inte vågar.
Barn som inte orkar ta sig igenom allt. 

Till detta får vi inte glömma hur många det är som tar livet av sig efter en sånhär händelse.
Dem orkar inte kämpa. Orkar inte leva med det dem blivit utsatta för. 

Ofta vid barnvåldtäkter är det dessutom närstående som utsätter barnen för denna fasansfulla handling.
Föräldrar, släktingar, dagis, skola, tränare...
Listan kan göras lång.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!
Våga göra det du kan för att sätta stopp för detta! 

Ha en trevlig kväll kära läsare! 
Mys ordentligt i denna hemska vinterkylan :)

Galen dag


Dem senaste dagarna har varit liite bättre än vanligt! Fullt av energi, positivitet och lust! 
Och idag gick något lite fel, vaknade inte förrän 14!!
Och vill ändå bara sova vidare.

Trots detta har det givetvis varit väldigt bra och positivt, saknade halva dagen bara ;)
Jag känner mig glad, lycklig, sprallig, väldigt full av energi och till och med på lite sådär lurigt humör ;)
Frågan är väl lite vad allt detta kommer från!? 
Men jag njuter av det, tro mig! 

Jo förresten, bara så att ni alla vet det, det är HELT OK att må bra, vad man är än utsatt för! 
Glöm aldrig det!  

Psst, jag finns även på msn, adda mig där! Nicolesberattelse@live.se ;)




När man minst anar det

Det händer forfarande att jag skyller allt på mig själv, senast i förrgår fick jag ett litet sammanbrott, igen.
Jag kan fortfarande känna att det är mitt fel, att jag får skylla mig själv. 
Då frågade Sambo om jag tyckte att det var andra utsattas fel också?

Då kom floderna av tårar och jag förstod så fel jag hade.
Jag hade aldrig någonsin fått för mig att säga att det var någon utsatt människas fel, framförallt inte ett barn.

Kom på mig själv här, det är faktiskt så mycket lättare att komma fram till ett vettigt svar när jag tänker på hur jag ser saker utifrån. I detta fallet var det hemskt när jag tänkte på det, jag kände mig genast som en riktigt hemsk människa när jag tänkte mig in i andras situation. 

Senaste tiden har jag distansierat det så mycket att det har varit en period där jag faktiskt inte har kunnat känna något alls med detta. Jag har varit lite halvhängig, men jag har inte känt något alls.
Knappt tänkt på det bara..

Det känns som att jag aldrig kommer någonstans, inte med mig själv, inte med detta. 
Samtidigt som jag känner mig som en klokare människa, för varje dag! 
Lär mig att se saker på ett nytt sätt hela tiden, och jag tänker annorlunda på allt. 

Igår var en dag att minnas, på riktigt! Jag hade en hemma-dag, och undermedvetet så tänkte jag nog betydligt mer än vanligt. Och för en gångs skull fick jag bara kloka svar på mina frågor, jag resonerade med mig själv på ett helt fantastiskt sätt, som jag aldrig varit med om. 

Blev helt lugn och harmonisk i hela kroppen och jag lovade mig själv att alltid tänka i dem banorna, även sådana dagar när allt är jobbigt och tråkigt. 
Vi får se hur det går, och hoppas på det bästa! 

Vill bara påminna Er om att livet är fullständigt underbart, men det är upp till en själv vad man gör av sin chans!

Ha en trevlig och mysig kväll mitt i vinterkylan!





Randy Sandy

Igår hade jag ett litet samtal med min chef, angående min historia och mitt val av jobb.
Det är så att jag jobbar på Randy Sandy/Martinshop, och för er som inte vet är detta en erotikbutik som ligger i Helsingborg!
Som jag skrev i inlägget där jag svarade på några frågor, så kopplar jag inte alls denna händelsen jag varit med om till sex idag.
Det är två vitt skilda saker för mig, även om dem kan påverka varandra idag.

Sex och samlevnad är för mig ett riktigt kul och viktigt ämne. Även allt som hör till.
Tidigare har jag gått en basutbildning om HIV/AIDS på Noaks ark, där jag även hade praktik på gymnasiet och gjorde bland annat en sexundersökning som handlade om sexvanor i åldern 15-30.
I många år har jag velat bli sexolog, just för att jag tycker det är ett brett och intressant ämne, det finns ofantligt många olika inriktningar och det är en av dem mest naturliga sakerna här i världen.

Dessutom tror jag att människor men framförallt ungdomar idag har överlag ganska dålig koll på många saker, mycket för att informationen kommer på fel sätt. Så som sjukdomar, graviditet, risker, HIV/AIDS och ja, det mesta egentligen, det är så många som är så dåligt informerade, så egentligen är det inte konstigt att till exempel klamydia smittar i den rasande fart den gör.
Dessutom tycker jag att det lilla man läser sex och samlevnad i skolan inte räcker på långa vägar.

Det är sådana här frågor jag vill ta mig an, försöka förändra det som behövs. Förbättring är aldrig fel, och i detta ämnet är det dessutom väldigt välbehövligt!

Nu försöker jag engagera mig så gott det går i frågan om Sexuella övergrepp, och framförallt då mot barn.
Även här finns det många lagar och regler som jag tycker är konstiga, oklara och invecklade. Det behövs många fler människor som tar tag i dessa frågor, för det finns enormt många utsatta som verkligen behöver det!

Egentligen så kan jag förstå att människor kan tycka att det är konstigt, eller ifrågasätta mitt val av jobb på grund av min historia, men som sagt, jag brinner för det jag gör, och det är förbannat roligt.
Kan jag dessutom få engagera mig i frågorna kring sexuellt utsatta så hade min dröm blivit sann.

Nu banade jag iväg lite mer än vad tanken var, men det är svårt att sätta fingret på hur jag känner och varför. Och som sagt, finns det några frågetecken, så bara hör av Er! 

Ha en trevlig helg, och som chefen hade sagt, Ha sex idag!  
Kram på Er!

Berg och dalbana

Ena dagen är allt hur bra som helst, nästa dag är allt så jobbigt igen.
Toppar och dalar, hela tiden.

Hur länge är det meningen att man bara ska "stå ut"?
Kommer allt detta gå över en dag?

Idag är en sån dag när jag bara vill ligga hemma och gråta, slippa tänka på allt.
Inspiration, energi och lite livslust hade suttit fint idag, någon som har lite över?


Vilka är ni? :)



Här är ändå en del läsare, men jag har ingen aning om vilka ni är som läser.
Lämna gärna en liten kommentar om vilka ni är och länka gärna till er egen blogg :)


Idag går min kärlek till Oslo!

Imorse fick jag ett meddelande som gjorde mig enormt glad och lyfte upp hela min dag totalt! 

"Tack för att du delar med dig om vad du gått/går igenom. Tack för förtroendet. Du är en av mina starkaste, mest trogna vän. Tack också för det. Jag älskar dig vackra du. Hela vägen ifrån Oslo :) <3"

Kan man bli annat än tårögd, lycklig och tacksam? 
Är så glad att mina vänner är helt underbara och stöttar så mycket! 

Som ni säkert läste kom detta fina meddelande hela vägen från underbara Oslo, där en väldigt kär vän bor. 
Det var inte många dagar sedan hon fick reda på händelsen, bloggen och allting, men hennes stöd var från första början helt galet!
Tack för allt min underbara vän! All kärlek till Oslo från mig idag <3

Några frågor

Idag fick jag några väldigt intressanta frågor, som jag tänkte försöka ge mig på att svara på. Det är ganska invecklat och jag vet väl egentligen inte helt vad jag ska svara, men jag försöker.

Frågorna löd såhär:
Trodde du att det var möjligt att ha ett förhållande efter detta, eller ens ha en relation till en man?
Trodde du att du skulle må så dåligt att du ens skulle kunna fungera i samhället? 

Att jag ens skulle kunna lita på en människa av det manliga könet var för mig som liten helt otänkbart, ännu mindre att jag någonsin skulle låta någon behandla mig sådär igen och att lita på någon kändes omöjligt. 
Under tiden som han våldtog mig sa han: "Alla gör detta, till och med dina egna föräldrar."
Min uppfattning av detta var att alla gjorde det på det sätt som han gjorde.
Och därför tyckte jag genast att alla män var lika äckliga och avskyvärda. 
Framförallt så blev jag väldigt arg på alla män som jag kände, för jag tyckte att dem var ju lika vidriga som honom.

Egentligen så tog det ganska lång tid innan jag ens kom på att det behövde inte vara det gick till, och även om jag kom på det till slut, så har jag haft väldigt svårt att släppa dem tankarna, det hat och dem känslorna kring allt som har med män att göra. 

Det som gjorde att detta förvärrades något enormt var att min första seriösa pojkvän var otrogen mot mig otaliga gånger, och återigen var tilliten till män förstörd. På ett annat sätt visserligen, men det lades bara på hög, och hatet blev ganska mycket starkare och det kändes så mycket svårare att känna någon som helst tillit. 

Alla dessa saker har försvårat mitt förhållande nu väldigt mycket. Även om jag litar på min sambo fullt ut, så finns det ofta saker som jag blir osäker på, tack vare mina tidigare erfarenheter.
Vilket är så ledsamt, det är så fel att han som är så fin och bra ska behöva lida för att det finns andra som är som dem är. 

När jag var ganska liten, säg allt mellan 5-13 år gammal, så tänkte jag att jag aldrig någonsin i hela mitt liv skulle ha sex med någon, jag skulle aldrig låta en man röra mig, jag skulle aldrig låta någon förstöra mig igen. 

För att klargöra detta direkt, egentligen så sammankopplar jag inte frivilligt sex med våldtäkten över huvudtaget. Det är två så vitt skilda saker som något kan bli för mig. 
Men givetvis, ibland kan det vara svårt att ha sex, även om man vill och om det är med den personen man älskar mest i världen, så går det bara inte. Det känns bara fel. 

Tror att jag har fått med det mesta av mina tankar och känslor i denna frågan, men hör av Er om det skulle vara något mer ni undrar över, och kom ihåg att det finns inga frågor som är varken för stora, för små, dumma eller känsliga. Tycker bara att det är skönt med frågor, ofta är det sånt man inte själv ägnat så många tankar åt. 

Om hur jag trodde att jag skulle fungera i samhället. Väldigt svårt att svara på, för jag har inte tänkt på det alls innan jag blev vuxen och inte så mycket därefter heller egentligen. 

Det har varit naturligt för mig att stanna hemma från jobb och skola om detta har blivit på tok för jobbigt. Sådana dagar när man knappt orkar öppna ögonen, då har jag inte känt att jag haft något val. 
Och detta har i perioder varit en av dem svåraste sakerna för mig, för givetvis vill jag kunna sköta mitt liv, jobb, skola, vänner och allt som tillhör.
Att behöva ringa till chefen och säga att man inte kan jobba har jag alltid tyckt har varit lika pinsamt, det har varit mitt stora misslyckande, att inte kunna sköta mig. Att inte kunna göra något som alla andra vuxna människor i denna världen ska kunna klara av, och ännu värre, alla andra, förutom jag klarar av det också. 

Detta är väl den största delen av hur man klarar sig i samhället, för övrigt är allt nog ganska normalt tror jag. 
Alla har väl sina egna saker. Ibland kan jag låsa in mig i en vecka, utan att ha någon som helst kontakt med någon. Och sen gör man precis vad man känner för, utan att behöva bry sig.
Detta är nog vanligare än vad man tror, och jag tycker att alla borde prova på det.
Ta en hel dag till att ha långtråkigt, man lär sig mycket mer än man tror! 

Ha en trevlig helg och ta hand om Er!







Mail



Det finns nu en mail till bloggen, dit ni kan höra av er vad det än gäller, fråga precis vad ni själva vill, eller om ni har något önskemål om vad jag ska skriva. 

Nicolesberattelse@live.se  

Ha en trevlig kväll alla fina människor!

Tack!

I allt detta tråkiga och jobbiga så finns det otroligt många positiva saker, människor och händelser.
Allt det positiva som kommer ur det är det som man får suga åt sig ordentligt och ta tillvara på.
Det kan vara allt från litet till stort, det spelar ingen roll, det kan göra en sån enorm skillnad ändå.

Tänkte börja med mina samtal till Kvinnofridslinjen. Första gången jag ringde dit fick jag prata med en helt fantastisk kvinna som heter Pia. Det var hon som satte igång tankarna om Polisanmälan, hon gav mig ett enormt stöd och det kändes så rätt att få prata med just henne. 
Egentligen så var jag väldigt skeptisk till att ringa dit, men tack vare sambon så satte jag mig ner och bara gjorde det. Det var nämligen han som satte sig och letade upp nummer och bara sa till mig att nu skulle jag göra det.
Men Pia har en stor plats i mitt hjärta, och jag kommer aldrig glömma hur mycket som lossnade tack vare henne! 
Jag hoppas så innerligt att få möjligheten att träffa henne någon gång, det hade verkligen varit så stort för mig!

Min sambo, ja, jag vet inte ens var jag ska börja. Han har stått ut med så mycket och han har han alltid funnits där för mig. Han har tröstat mig dagar och nätter igenom, han har hållt min hand, torkat mina tårar, varit med överallt, alltid. Det är tack vare honom och hans stöd att jag ens vågat berätta min historia. 
Jag blir alltid så rörd av att tänka på det, och det slutar alltid med att jag sitter och gråter som ett barn, men allt detta är tack vare honom, och jag kommer aldrig att kunna tacka honom nog för det. 
Det kommer jag alltid att älska honom för, och ha en enorm respekt för. Att offra så mycket för en annan människa som han har gjort är så stort för mig. Tack Sambo! <3

Min familj och mina vänner, bara att veta att man alltid kan ringa är en djup lättnad. Att ni finns där, har tid till något som detta, har tid till mig. Ert stöd gör sån skillnad, och jag är så tacksam till att ni alla, var och en, är som ni är, att ni är just NI! Tack för allt mina nära och kära!

Hela denna händelsen har gjort mig till den jag är idag, den har gjort mig starkare och jag har lärt mig så mycket på vägen. Givetvis är jag inte det minsta glad eller tacksam för det som hänt, men jag är så lyckligt lottad som haft många underbara människor i min omgivning som hjälp mig igenom detta. 
Hade jag fått välja hade jag gjort detta ogjort, utan tvekan.
Men i och med att det inte är möjligt har man inget annat val än att göra det bästa av det. Och det kommer jag alltid att göra. 
En liten början är denna bloggen, att stå upp för mig själv, berätta min historia, informera människor om att detta händer, på riktigt, till och med här i Sverige. I vår lilla oskyldiga värld. 

Detta händer här, nu, hela tiden. Bland oss alla.
Sluta blunda och se det för vad det är.



RSS 2.0