Tack!
I allt detta tråkiga och jobbiga så finns det otroligt många positiva saker, människor och händelser.
Allt det positiva som kommer ur det är det som man får suga åt sig ordentligt och ta tillvara på.
Det kan vara allt från litet till stort, det spelar ingen roll, det kan göra en sån enorm skillnad ändå.
Tänkte börja med mina samtal till Kvinnofridslinjen. Första gången jag ringde dit fick jag prata med en helt fantastisk kvinna som heter Pia. Det var hon som satte igång tankarna om Polisanmälan, hon gav mig ett enormt stöd och det kändes så rätt att få prata med just henne.
Egentligen så var jag väldigt skeptisk till att ringa dit, men tack vare sambon så satte jag mig ner och bara gjorde det. Det var nämligen han som satte sig och letade upp nummer och bara sa till mig att nu skulle jag göra det.
Men Pia har en stor plats i mitt hjärta, och jag kommer aldrig glömma hur mycket som lossnade tack vare henne!
Jag hoppas så innerligt att få möjligheten att träffa henne någon gång, det hade verkligen varit så stort för mig!
Min sambo, ja, jag vet inte ens var jag ska börja. Han har stått ut med så mycket och han har han alltid funnits där för mig. Han har tröstat mig dagar och nätter igenom, han har hållt min hand, torkat mina tårar, varit med överallt, alltid. Det är tack vare honom och hans stöd att jag ens vågat berätta min historia.
Jag blir alltid så rörd av att tänka på det, och det slutar alltid med att jag sitter och gråter som ett barn, men allt detta är tack vare honom, och jag kommer aldrig att kunna tacka honom nog för det.
Det kommer jag alltid att älska honom för, och ha en enorm respekt för. Att offra så mycket för en annan människa som han har gjort är så stort för mig. Tack Sambo! <3
Min familj och mina vänner, bara att veta att man alltid kan ringa är en djup lättnad. Att ni finns där, har tid till något som detta, har tid till mig. Ert stöd gör sån skillnad, och jag är så tacksam till att ni alla, var och en, är som ni är, att ni är just NI! Tack för allt mina nära och kära!
Hela denna händelsen har gjort mig till den jag är idag, den har gjort mig starkare och jag har lärt mig så mycket på vägen. Givetvis är jag inte det minsta glad eller tacksam för det som hänt, men jag är så lyckligt lottad som haft många underbara människor i min omgivning som hjälp mig igenom detta.
Hade jag fått välja hade jag gjort detta ogjort, utan tvekan.
Men i och med att det inte är möjligt har man inget annat val än att göra det bästa av det. Och det kommer jag alltid att göra.
En liten början är denna bloggen, att stå upp för mig själv, berätta min historia, informera människor om att detta händer, på riktigt, till och med här i Sverige. I vår lilla oskyldiga värld.
Detta händer här, nu, hela tiden. Bland oss alla.
Sluta blunda och se det för vad det är.
Allt det positiva som kommer ur det är det som man får suga åt sig ordentligt och ta tillvara på.
Det kan vara allt från litet till stort, det spelar ingen roll, det kan göra en sån enorm skillnad ändå.
Tänkte börja med mina samtal till Kvinnofridslinjen. Första gången jag ringde dit fick jag prata med en helt fantastisk kvinna som heter Pia. Det var hon som satte igång tankarna om Polisanmälan, hon gav mig ett enormt stöd och det kändes så rätt att få prata med just henne.
Egentligen så var jag väldigt skeptisk till att ringa dit, men tack vare sambon så satte jag mig ner och bara gjorde det. Det var nämligen han som satte sig och letade upp nummer och bara sa till mig att nu skulle jag göra det.
Men Pia har en stor plats i mitt hjärta, och jag kommer aldrig glömma hur mycket som lossnade tack vare henne!
Jag hoppas så innerligt att få möjligheten att träffa henne någon gång, det hade verkligen varit så stort för mig!
Min sambo, ja, jag vet inte ens var jag ska börja. Han har stått ut med så mycket och han har han alltid funnits där för mig. Han har tröstat mig dagar och nätter igenom, han har hållt min hand, torkat mina tårar, varit med överallt, alltid. Det är tack vare honom och hans stöd att jag ens vågat berätta min historia.
Jag blir alltid så rörd av att tänka på det, och det slutar alltid med att jag sitter och gråter som ett barn, men allt detta är tack vare honom, och jag kommer aldrig att kunna tacka honom nog för det.
Det kommer jag alltid att älska honom för, och ha en enorm respekt för. Att offra så mycket för en annan människa som han har gjort är så stort för mig. Tack Sambo! <3
Min familj och mina vänner, bara att veta att man alltid kan ringa är en djup lättnad. Att ni finns där, har tid till något som detta, har tid till mig. Ert stöd gör sån skillnad, och jag är så tacksam till att ni alla, var och en, är som ni är, att ni är just NI! Tack för allt mina nära och kära!
Hela denna händelsen har gjort mig till den jag är idag, den har gjort mig starkare och jag har lärt mig så mycket på vägen. Givetvis är jag inte det minsta glad eller tacksam för det som hänt, men jag är så lyckligt lottad som haft många underbara människor i min omgivning som hjälp mig igenom detta.
Hade jag fått välja hade jag gjort detta ogjort, utan tvekan.
Men i och med att det inte är möjligt har man inget annat val än att göra det bästa av det. Och det kommer jag alltid att göra.
En liten början är denna bloggen, att stå upp för mig själv, berätta min historia, informera människor om att detta händer, på riktigt, till och med här i Sverige. I vår lilla oskyldiga värld.
Detta händer här, nu, hela tiden. Bland oss alla.
Sluta blunda och se det för vad det är.
Kommentarer
Trackback
