Avslut


Efter att ha avslutat några stora saker i mitt liv kommer jag även lägga ner denna blogg.
Jag har kommit fram till att jag inte längre är i behov av att skriva då allt fallit på plats i mitt liv, helt av sig själv!

Tack för all fin respons, peppande och härliga kommentarer!
Ni har betytt otroligt mycket under min lilla resa genom helvetet men jag befinner mig numera där jag vill vara i livet och mår fantastiskt bra!

Ta hand om er och varandra!
Evigt tacksam för allt <3


Som ett spöke på andra sidan

Men ändå är jag precis här.
Jag sover men är ändå vaken, jag är medveten om vad som händer och jag kan styra mina tankar och drömmar.
Kommer inte ihåg sist jag sov så djupt att jag faktiskt kände av att jag hade sovit.

Ibland ifrågasätter jag min existens, för just nu finns det ingen konkret mening med livet.
Jag menar inte att jag inte vill leva, men det händer aldrig någonting. Det går aldrig framåt och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.

Det enda jag vet är att jag sitter fast i en position jag hatar, som jag inte trivs i och försöker göra allt för att komma ifrån, men jag kommer ingenstans.

Lille hjärtat

Det var evigheter sedan vi träffades. Jag visste inte ens att du var sjuk. Känns så förjävligt att du är borta. Du bara försvann.
Du är älskad och saknad av så otroligt många människor!

I mitt hjärta kommer du alltid finnas och jag tänker alltid på dig när jag har missat bitar när jag rakat benen ;)

Faan alltså! Det var det enda jag kunde få fram mellan alla tårar i morse. Faan. Faaaaaan!

Saknar dig hjärtat!
Jag hoppas att du har kommit till en bättre plats och att du inte längre har ont!
Vaka över din familj nu, dem behöver dig mer än någonsin <3

Sömnlösa underbara nätter!

Precis som jag trodde så blev det ju inte en enda minuts sömn inatt. Jag gick upp klockan sex, drack mitt kaffe och åt frukost.
Men samtidigt, det var kanske detta jag behövde för att komma i säng i tid idag för att komma upp i normal tid imorgon?
Man får väl hitta något positivt i det i all fall.

Just nu sitter jag på tåget till min käre pappa för att fira honom!
Alltid lika mysigt att komma dit, så idag ska vi bara ha en riktigt härlig dag och komma ikapp lite, rätt sällan man ses nu för tiden när alla bor på olika håll Skåne runt!

Ha en trevlig dag och grattis alla pappor! <3

Jävlaanorexiaoffer -.-

Faan. Skrev ett långt inlägg men råkade trycka tillbaka på mobilen, och så var allt borta. Fattar mig därför rätt kort för det blir aldrig lika bra andra gången!

För det första, jag hatar att sova borta! Jag hatar det faktum att jag inte sover i min egen säng just nu. Att man ska bli påtvingad något när man redan från början vet att det är det sista man vill! Frustrerande!

Jo, angående anorexia. Blir man någonsin frisk? Kommer spökena i hjärnan alltid finnas där bara att man lär sig kontrollera dem? Eller försvinner bara allt helt plötsligt?
Om det är något jag fattas i mitt liv så är det tålamod. Jag vill inte sitta och bara vänta för att se hur det blir, jag vill ju veta nu!

Får väl se hur det går. Nu ska jag pina mig igenom fyra timmar till för att sen gå upp och slänga i mig en god frukost!

Hoppas ni har det bra i drömmarnas förtrollande värld! <3

Nov. 11, 2012


Nov. 08, 2012

Nu sitter jag och tittar på Aldrig mera fet, Linda som var med i dagens avsnitt gick ner 55 kg har jag för mig, det är hela jag plus mer än 10 kg!!
För mig är det helt ofattbart.
Dessutom har jag även gått upp lite mer än 5 kg redan.

Det är bara så svårt att förstå det.
Men lika mycket som hon kämpar för att gå ner kämpar jag för att gå upp. Varje dag är en kamp, en kamp mot mig själv för livet.
Den kampen ska jag vinna, det finns inget annat alternativ!

Dem senaste dagarna har varit så otroligt svåra, jobbiga insikter om människor i min närhet, konstiga beslut att ta och märkliga tankar i huvudet.
Det verkar aldrig ta slut, men jag vet att allt kommer bli bättre, steg för steg!

Denna känslan vet jag inte om jag någonsin har känt, men jag läängtar till jag kan ställa mig på vågen och se att den visar 46 kg, normalvikt och att jag äntligen kan få min första seger!
Jag vet att jag kommer gråta som en gris för det är det jag gör, men så länge det är glada tårar gör det mig faktiskt ingenting.

Om 2,5 kg är jag normalviktig, ett inre krig som varat i 10 år börjar lida mot sitt slut, jag kommer gå segrande ur striden och aldrig starta den fighten mot mig själv, det är över nu!


Nov. 02, 2012

Behovet av att skriva av mig har aldrig varit så litet som nu.
Jag mår inte som bäst, men absolut inte som sämst. Livet just nu bara är som det är.
Tårarna som rinner ner för mina kinder är för tacksamheten, lugnet och glädjen.
Glädjen för att jag överlevt mig själv, klarat mig ur allt utan värre skador och framförallt har jag kunnat dra en sista lättnads suck över att min sjukdom inte skadat min kropp.

Jag har hunnit med ett återbesök hos min dietist, där vi konstaterade att jag gått upp ytterliggare 1,5 kg, alltså har jag i det stora hela gått upp 5,5 kg, vilket för mig är ofattbart.
43,5 väger jag nu, galet är ordet. Utöver det vet jag ofta inte om jag ska skratta eller gråta, vad jag egentligen känner eller om jag på riktigt vet vad jag vill.
Eller jo, jag vet vad jag vill, men det går inte en dag utan att jag ifrågasätter mig själv, min kropp och mitt tänkande.
Mitt kära schizofrena tänkande kring allt som handlar om mat. Ska berätta lite om detta en dag när jag orkar, om jag orkar.

Jag mår bra, jag mår skit, oftast bra men ofta skit. Jag vet inte längre. Men varje eviga dag är jag tacksam. Tacksam för att jag vunnit kampen om livet, över livet.

Fredagsmyssoffhäng!

Nu när tiden för sena utekvällar på krogen känns lite passè, passar jag på att ta en myskväll med min bästa vän i soffan med film och pizza!
Det är dessutom alldeles för kallt för att vara ute idag har jag bestämt :)

Och så har jag ju fått blogga från min nya mobil, fan vad jag är kär i den!

Hoppas ni har en lika mysig kväll som mig, ta hand om er!

Boobeliboob <3




Tyck vad ni vill om katter, men detta är min stora kärlek i livet!
Bobbie är hennes namn och hon är den bästa jag varit med om, det är en kärlek som inte går att beskriva med ord och därför gör detta så jävla ont!
Det är 6 dagar sedan hon försvann och 5 dagar sedan vi hittade en katt som vi tror är Bobbis, överkörd och delad i så många delar att vi inte ens hittat hela kroppen.
Så svårt skadad att jag inte ens kan avgöra om det är min egen katt eller ej, men hon har inte kommit hem än och det gör så ont att bara tänka tanken att hon skulle vara borta från mitt liv.

Den är Hon som funnits vid min sida varje dag sedan hon föddes den 2 juli 2008.
Hon har varit med mig överallt och alltid funnits för mig!

Du kommer alltid finnas med mig hjärtat!
Mamma älskar dig! <3


Dietist


Har jag glömt berätta att jag börjat gå till en dietist?
Ska i alla fall gå där ca en gång i månaden och har intensiva läxor mellan besöken!

Och nu måste man ju sköta sig för nu är där någon som tittar igenom Matdagboken och håller koll.
Lite läskigt, men roligt.

Vi får väl se vad hon säger i mitten av oktober när vi ska ses nästa gång, då börjar även vägningen, så jag får väl tjocka till mig lite innan dess. :)

Har även fått i läxa att slänga min våg...
Usch!!
Det var nog det jag var mest rädd för men det ska hända innan jag ska dit igen, frågan är bara när. Det ska nog gå bra, kanske. Vi får se ;)

Nu ska jag mysa ner mig med katten, vi behöver båda en massa kärlek! <3


Bagage


Alla har vi ett bagage, på olika sätt och olika stora, men sanningen är att det är just det bagaget som formar oss som människor.

Vare sig det är barn, ex, djur, missfall, våldtäkter, antal sexpartners, lögner, fel man gjort, hemligheter, seperationer eller ja, vad det nu kan tänkas vara.
Det är på grund av eller tack vare detta, beroende på hur man ser det, att man är just den man är.
Man är inte "samma människa" livet igenom, är man ens det vecka för vecka?
Förändras man inte väldigt snabbt utefter varje erfarenhet man drar på sig?

Även om det är en negativ händelse man har med sig så vet jag att i det lite längre loppet kan man vända det till väldigt många positiva saker.
Man kan lära sig dra nytta av sina egna och andras misstag och använda det aktivt i sitt eget liv.

Om någon tycker om mig för den jag är, vad spelar mitt bagage för roll då? Det är ju det som gjort mig till just MIG och då borde det kanske finnas en viss tacksamhet för vad jag varit med om!?  

Kanske ska man se saker ur ett annat perspektiv än bara sitt eget och redan från början se hur man kan utnyttja situationen till att lära sig något grundligt och djupt till det positiva.

Det är inte lätt alltid, men när man lär sig blir hela livet så mycket lättare! 

Lite nattliga funderingar, nu när sömnlösheten har hittat tillbaka.
Hoppas ni andra har det bra i drömmarnas underbara värld!  

Boken

Det börjar närma sig, sakta men säkert.
Ännu en evighet kvar, men jag har lyckats få ihop det så bra!

Nu ska det verkligen hända! :)

Patrik Sjöberg, du är en ängel!

 
Det här med att jag förändrats efter resan märks mer och mer.
Vet inte alls hur jag ska förklara det, men lyckan kommer längre inifrån.
Prioriteringar är inte dem samma längre, Jag låter mig inte dras med i det där negativa. Jag lärde mig att inte tänka på något jobbigt alls, bara leva för studen och ta vara på allt positivt på ett bättre sätt. Kapsla in lyckan och spara det som annars rinner över till en dag när jag behöver det mer.

Jag läste en bok under tiden, Patrik Sjöbergs "Det du inte såg". Det var skönt att höra någon berätta om något så likt min historia, och hur han hade hanterat situationen, hur han hade mått och hur han var som person. Många tårar under bokens gång kan jag lova, men gud va jag är glad att jag läst den. Har länge velat köpa den, men det har bara inte blivit av, vilken tur att jag hittade den när vi köpte frukost i väntan på tåget till flyget :)
Men vilken berättelse, och välskriven bok! Om jag bara någonsin hade kunnat hade jag tackat Patrik för det han gjort, att berätta något som detta för världen som känd idrottsman är stort. Det är mycket tack vare honom som jag själv vågat, för om han kan berätta för hela världen, visst kan väl jag berätta för dem i jämförelse väldigt få människorna som jag berättat för!?

Nä, nu ska jag skriva lite på boken istället :) Lite nytt upplägg så mycket att göra. Men denna boken SKA bli klar, så enkelt är det! :)

Ha en bra dag!

Glädje

Semesteryran har halvt lagt sig.
Äntligen har jag landat lite mer.
Fortfarande semesterkär.
Lite blekare i hyn.

Men jag märker att jag har växt.
Något hände när vi var iväg. Mycket hände.
Känner mig så mycket klokare och insikten i mitt eget liv är enorm.

Nu kan jag mer än någonsin förstå varför jag så gärna ville resa när jag var mitt uppe i hela alltet med polisanmälan och allt.

Man tänker på ett annat sätt, ser saker fårn ett annat perspektiv och lär sig så himla mycket. Och givetvis alla minnen man kommer ha med sig resten av livet.

Resor är verkligen det enda man kan köpa som man blir rikare av!


RSS 2.0