Som ett spöke på andra sidan

Men ändå är jag precis här.
Jag sover men är ändå vaken, jag är medveten om vad som händer och jag kan styra mina tankar och drömmar.
Kommer inte ihåg sist jag sov så djupt att jag faktiskt kände av att jag hade sovit.

Ibland ifrågasätter jag min existens, för just nu finns det ingen konkret mening med livet.
Jag menar inte att jag inte vill leva, men det händer aldrig någonting. Det går aldrig framåt och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.

Det enda jag vet är att jag sitter fast i en position jag hatar, som jag inte trivs i och försöker göra allt för att komma ifrån, men jag kommer ingenstans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0