Nicole´s Berättelse

Har inte rört en fena idag. Ligger med min laptop i sängen och har skött allt härifrån.
Finns det någon mening med att resa sig idag? Njae, inte egentligen.
Har en ledsen dag. Har redan gråtit och snyftat mig igenom halva dagen.
Det enda jag längtar efter är att gå och lägga mig ikväll.

När S kom hem inatt så hade jag tydligen gråtit i sömnen. Han tröstade.
Han gick ut när jag somnade om, sen kom en gråtattack till.
Samma visa igen.

Är detta ett värdigt liv?
Finns det någon mening?

Men vad händer med han som våldtog mig?
Nä, han ska få gå fri.
Det är jag som sitter inspärrad, fångad.
Det är han som borde göra det.

Men snart får jag väl en kallelse till psykologen.
Om inte Vårdcentralen är lika snabba som vanligt.
Tanten som skulle ringa i torsdags hade inte vett nog i kroppen att sköta sitt jobb.
Så jag fick ju ringa dit i fredags, och fick en tid först i måndags.
Tog bara en vecka för att få komma till läkaren för att få en remiss, vilket tog ynka 2 minuter.
Så svårt var det ja!

Allt med maten går åt helvete nu också. Får knappt i mig något alls.
Väger 45 kg, men det kan jag tacka mensen för.
Tyvärr så vet jag att jag kommer ligga på ca 41 när helvetet är över.
Svullen som en gris med andra ord.
Bitter och ledsen.

Borde inte skriva idag, i alla fall inte här.
Men jag vet inte vart jag ska ta vägen annars känns det som.