Första steget
Det gick väldigt snabbt fram från tanken att starta en blogg till och med att första inlägget var skrivet. Men nu är det gjort och det känns både skönt och lättare än jag trodde. Det känns som att detta är första steget ut i världen på riktigt, när jag faktiskt blottar hela mig själv och min historia. Min historia som jag aldrig någonsin trodde att någon i hela världen skulle få reda på.
Att detta egentligen har gått så värst snabbt fram kan jag knappast påstå. Det tog ca 17 år innan jag en pratade öppet med någon om det, och det tog ytterligare över 1 år innan jag berättade för någon mer än min sambo.
Vägen har varit lång och smärtsam, men i längden har jag inte något annat än vunnit på det.
Det är väldigt många saker i mitt liv som blivit påverkade av detta, både fysiskt och psykiskt, berg och dalbanor av känslor, tankar och agerande.
Det jag kommer skriva om i min blogg är alla mina upplevelser, sätt att hantera situationer och kriser, tankar, känslor och hur mitt liv ser ut idag jämförelse till förr.
Mitt enda mål jag har för närvarande är att hjälpa EN människa. Sen hade jag varit hur nöjd som helst! Givetvis vill jag kunna göra mycket mer än så i längden, men det hade varit värt all möda med en enda person.
Ett annat mål som jag har är att beröra mina läsare, få Er att förstå att detta händer på riktigt, överallt.
Hoppas innerligt att ni får något ut av att läsa min Blogg, kom gärna med önskemål om vad jag ska skriva, frågor, åsikter eller vad det än må vara!
Imorgon kommer jag skriva om hur det var att gå på samma skola som gärningsmannen fram till jag började femman.
